04/07/2026
Idag har jag haft svenskt rekord på 110m häck i 25 år! Hade någon den där julidagen i Lausanne 2001 sagt till mig att den tiden skulle stå sig såhär länge så hade jag nog skrattat högt. Det är en svindlande tanke att ta in och jag är så oerhört stolt över det jag åstadkom under mina år som häcklöpare. OS final, VM femma ute, 2 EM finaler ute, 4 inne VM finaler och några inne EM finaler (minns inte hur många) varav ett brons.
Två personer betydde mer än något annat för mig i denna resa (bild två). Dels min fantastiska tränare Peter Fröberg som jag samarbetade med från 11 års ålder till 32. Hans öga för häcklöpning, långsiktiga tänk och förmåga att ligga ett steg före hela tiden, mentala stöd, lugn och tålmodighet samt ambitioner om att göra något utöver det vanliga, var den största orsaken till mina framgångar.
Min pappa Leif som alltid stöttade, körde, filmade träningar och tävlingar, ställde upp häckar och fick mig att tro på mig själv. Han gav mig den trygghet jag behövde! Även mamma Ruzika såklart, utan den ekonomiska backning jag fick av mina föräldrar så hade jag aldrig kunnat satsa.
Ni är fler såklart! Peter Häggström Lindecrantz, Joakim Blaschke som pushade på träningen varje dag och delade min dröm, men även Anders Palmqvist, Kenth Olsson och Katrin Klaup som också tränade mig. Jag vill också framhäva Inspirerande ledare såsom Ulf Karlsson och Stefan Olsson. Även min klubb IF Kville som alltid stöttade mig. Jag vill också tacka alla andra fina vänner inom friidrottsfamiljen (ni vet vilka ni är) där speciellt vårt fantastiska landslag från den tiden, med alla grymma friidrottare, gav mig extra energi och tro på att allt var möjligt Svensk Friidrott 🏳️🌈 ❤️!