03/11/2026
Många av oss är vana vid att vara den som bär. Ansvar, förväntningar, omsorg om andra och allt det där som behöver fungera i vardagen.
Ibland blir vi så vana vid att klara oss själva att vi fortsätter bära, även när det finns stöd omkring oss. Kanske för att vi inte vill belasta någon annan. Kanske för att det känns enklare att göra det själv. Eller för att vi helt enkelt inte tänker på att det finns något att lämna över.
Men att kunna bära mycket betyder inte att vi alltid behöver göra det.
Det här är något vi också kan utforska i yogan.
Ett bolster kan finnas precis framför oss, men ändå fortsätter vi att hålla upp kroppen med våra egna muskler. Vi har stödet där, men använder det inte fullt ut.
I veckans yinyoga utforskar vi hur det känns att låta bolstret, filten eller golvet ta emot lite mer av kroppens tyngd.
Kanske kan den upplevelsen också påminna oss om något utanför yogamattan. Hur lätt det är att fortsätta bära, bara för att vi kan. Och hur viktigt det kan vara att ibland lämna över en del av tyngden, innan den blir för stor.
Vi behöver inte vänta tills vi når vår gräns innan vi får ta emot stöd. Vi kan tillåta oss själva att vila i det som bär.