TransForm

11/06/2026

Nu kan jag pga betalvägg tyvärr inte se hela artikeln, och jag misstänker att rubriken som så ofta motiveras av click, snarare än skulle spegla texten. Men till den och ingressen sett ...

Det är väl knappast proteinet i sig som skulle vara farligt? Protein kommer i alla möjliga former, också från växter och förstås annat animaliskt än processat rött kött. Det ska till en hel del för att vi skulle överkonsumera på ett sätt som skulle vara skadligt för en frisk och någorlunda aktiv person.

Däremot kan jag hålla med om att det finns en absurd hausse för protein, där det tillskrivs en massa egenskaper som det knappast finns fog för, och där vilket protein som helst skulle vara bra bara för att vara protein. Det är en del av en växande marknad för "wellness", som i en (förstås hård kommersiellt driven) oskön mix av bantningsindustri, hälsokostmumbo, och en träningsvärld besatt av att söka genvägar och magiska formler. Alltsammans skulle mycket bättre kunna mötas med vad man kallar "livsstilsfaktorer", men sådana är ju bevars myckt jobbigare och inte alls lika lönsamma.

Från hjärt-kärlsjukdom och cancer till viktuppgång och magproblem.

06/05/2026

OPTIMERA MERA?

Du kanske har hört det? Och varför skulle du som fast besluten att lyckas strunta i det? Även om du får ut 60 % av den totalt möjliga effekten från ett enda set, så bara måste man ju säga att det allt annat lika är mera optimalt att träna fler set, så länge som du så att säga "går på plus". Samma sak med kost: så länge som du har den minsta fördel eller nackdel från ytterligare av någon nutrient kan du sägas optimera genom att inta mer respektive mindre av den. Eller det där med cardio vs hypertrofi: om det nu är så att det finns en liten drawback för det senare genom att lägga cardio samma dag som styrka, så bara måste du skilja på dem om du vill optimera. Eller att köra samma övning med greppet vänt si eller så om du vill ge varje liten fiber optimal stress. Och så jäkla vidare.

Men här är kruxet: hela jämra fitnessbranschen bygger på att lura mer eller mindre angelägna och avancerade motionärer att tro att de optimerar. Och det kanske de gör, i alla fall ett litet tag. Bara det att de optimerar småsaker, så marginella att elit ofta ser igenom dem. Medan de missar totalt på vad som verkligen skulle optimera, inte minst sett i relation till nedlagd tid: teknik, intensitet, och inte minst regelbundenhet.

Tänk till ett tag! Tänk lite "meta"! Och tänk på lite sikt! Hur mycket vill du ha ut? Hur mycket får det "kosta" i tid och försakelser? Och hur stor är relevansen för dina mål visavi vad du kan tänka dig att lägga ner? Att optimera i detalj är sällan att optimera i stort. Och om inte annat så börjar vi väl med att optimera sådant som verkligen spelar roll? Att masa sig till gymmet minst ett par gånger i veckan spelar roll. Att ha fokus (lägga undan mobilen) då väl där spelar roll. Att verkligen satsa på att det ska kännas tufft men rätt spelar roll. Att överlag sova ordentigt, äta vettigt och vara sparsam med alkohol och rent skräp spelar roll. Då kan man faktiskt säga att du HAR optimerat givet vad du vill och tänker "offra". Resultaten kommer! Allt det där andra med att räkna makros, supplementera ditten, supersetten för abs datten ... Tja, när gick VM sa du?

02/05/2026

Det här debatteras livligt vad jag förstår. Men för en gångs skulle tycker jag inte det hela är särskilt komplicerat.

Barn mår jättebra av att gymma, inte minst som de i dag ofta rör sig och belastar för lite i sin vardag, inklusive i skolan.

Sedan är det inte alltid så bra att de gör det i de obemannade lokaler som blivit så vanliga nu, i och med utbredningen av lågpriskedjor som 24/7, Nordic Wellness och STC (jättebra på andra vis!). Många maskiner är inte anpassade för små kroppar, och träning med fria vikter är svårare och farligare om man gör fel. Och därtill kan man tyvärr lägga att inte riktigt alla trettonåringar är mogna att klara den vuxenmiljö som ett gym ändå är, utan att bli störande och utgöra en risk för både sig själva och andra. Och det räcker med att titta på hur föräldrarna inte sällan tränar själva, för att inse att de inte kommer att vara de bästa lärarna.

Om man inte tänkt satsa på några gångers pt annars, bör man faktiskt göra det när ungen ska börja köra! Det har jag gjort för mina egna, och då dög det förstås inte med mig …

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/gym-sanker-aldersgrans-isobel-10-mina-muskler-ar-redo?fbclid=IwZnRzaARjVJNleHRuA2FlbQIxMQBzcnRjBmFwcF9pZAo2NjI4NTY4Mzc5AAEe2C2A2EAJq6jgjDp0dq6ABpSbAk474oVhae7eSwcYSLE4qFu8nkZP-m5Mcb0_aem_20pol85E5xWwbY4KvaP31Q

Hantlar, benpress och skivstång. Intresset för gymträning har ökat bland barn, och flera gym har sänkt sina åldersgränser. Isobel Hillen, 10, tränar styrka flera gånger i veckan ihop med sina mamma.

21/04/2026

Den som aktivt följer olika konton/sidor på sociala media inriktade på träning, hälsa och "hälsa" (utseende och fysisk prestation), bara kan inte ha missat den ökande intresset för/tron på "supplementerande" testosteron. Något man nu sällan kallar "dopning", om inte i massiva doser och för ren bodybuilding, utan hellre då TRT/HRT (testosterone/hormone replacement therapy); endera man själv såväl ställer diagnos som genomför behandling, eller om det sker via någon av allt fler läkarmottagningar som sett den kommersiella potentialen i en ökande efterfrågan. Från att helt nyss ha varit ett "nudge nudge wink wink", har det snabbt gått via någon man öppet efterfrågar och helt amatörmässigt rekommenterar för lite vad som helst, till något många upplever vara nödvändigt för vad de vill uppnå, må det sedan vara att bänka tresiffrigt, något visst utseendeideal, eller en ökad/återställd libido.

Men vad som sägs här är ju inget annat än den krassa sanningen. Så länge ingen medicinskt motiverad brist föreligger, finns det inget nämnvärt att hämta i att temporärt höja sin naturliga nivå. Dels reglerar kroppen den egna produktionen (och skulle man ha skottat in på tok för mycket så aromatiseras det till - hemska tanke! - östrogen), och dels ser vi faktiskt inga större skillnader mellan individer som ligger lite olika men fortfarande inom det normala spektrat. Men det är attans vad tyst man talar (till och med i den här texten) om de där "övriga livsstilsfaktorerna" av hur man tränar, rör på sig till vardags, stressar, äter, sover mm. För de spelar faktiskt roll; inte bara för vår homonbalans, utan också för en massa annat som visst påverkar det där med hälsa, prestation, utseende och lite vad du vill av det du vill.

Fotnötter: Men varför är det då så populärt i den rena och osminkade dopningen? Jo, för om man smackar på med mång-mång-mångdubbla doser så händer det, som för mycken annan överdosering, saker som inte _kan_ hända inom det normala spektrat. Men nota bene inte bara av ett önskat slag.

Och varför pratas det så mycket om testosteronnivåer kring transkvinnor och idrott? Jo, för att (till genetiskt födda) kvinnor har ett normalt spann som ligger en bra bit från mäns normala spann. Och man har funnit att det, åtminstone vad gäller idrott, spelar långt större roll var man befinner sig inom (eller gärna över) detta, medan det inte alls tycks vara avgörande för friska män. (Att sedan aktuell testosteronnivå faktiskt är långt ifrån det enda som är relevant oavsett kön är en annan sak).

Användningen av testosteron ökar snabbt bland svenska män och på nätet framställs hormonet som ett manlighetselixir. Men mycket som står där är vilseledande och bygger ofta på rena myter – och onödig behandling är inte ofarlig.

31/03/2026

Självklart kan musik ge de flesta av oss lite extra pepp. Eller lugna ner oss. Eller lite allt möjligt i känslo- och stämningsväg, som förstås i sin tur har en direkt effekt på vårt mer fysiska jag. (Jag ska _inte_ snöa in på några funderingar nu om huruvida allt egentligen är att förstå som fysiskt etc!).

Men en studie för att bekräfta detta? Och en professur på området? Och undrans flundrans då vad studien och professorn har att säga om oss som tycker det går precis lika bra när det är tyst, ja om inte bättre rent av än då musiken som spelas inte alls sammanfaller med vad man råkar gilla för egen del … Motivation är liksom inte problemet för oss, när vi väl kommit till gymmet eller ut i spåret.

Det finns musik som kan hjälpa dig prestera bättre på gymmet. Det här lyssnar professorn själv på.

14/03/2026

Bara ett exempel av alldeles för många nu på de sociala medier där tillgång skapar mer efterfrågan och efterfrågan ännu mer tillgång. Det formligen dräller av mer eller (ofta) mindre tränat folk som lägger ut bilder på ”sin resa” med ett mål av så lågt fett som bara möjligt, liksom av andra som hejar på och säger sig vilja samma sak. Och sorry, men det känns faktiskt inte riktigt sunt.

Självklart har vi alla olika förutsättningar. Självklart har vi i olika lägen skilda mål. Och alldeles självklart kan man ha en god eller mindre god hälsa också med olika mycket fett på kroppen. Men det är verkligen inte så att ju mindre, desto bättre hälsochanser. Eller för den delen bättre förutsättningar för prestation (om nu inte i en ”kroppssport” med galna kriterier). Så länge som vi inte talar om direkt hälsovådliga låga eller höga nivåer av fett, är detta primärt en fråga om mode, och alltså en smaksak.

Och om vi nu tittar på de här modellerna skulle jag nog säga att den grövre av dem är en typisk idrottare i kraftsport som ser ut att må orka massor och må alldeles utmärkt. Den som kallas atletisk representerar en kroppstyp som tilltalar många, och det måhända av goda skäl. Det ser nämligen ut som han är ypperligt lämpad för såväl god hälsa som fysisk prestation. Den som kallas ”ripped” påminner mig mest om en liten kroppsbyggare redo för tävling från den tid jag var aktiv, och enligt mig på en nivå där kraven på ”deff” borde ha stannat. Men likväl var det inte ett tillstånd att stanna i för någon längre period - planen av alltid att lugnt och fint återgå till ”athletic”; där man mår och funkar bäst. Det är inte en strävan efter hälsa - den är en form av sport, där man strävar efter att minimera hälsorisker! Killen som är ”ripped” då? Ja alltså, vissa har av naturen lågt underhudsfett och stor vaskularitet. Det behöver inte vara svält eller farligt läge. Men det kan mycket väl så vara, och inte t***n är det väl något som ska fungera som ett mål för ”estetiska motionärer”?

11/03/2026

Inte bara protein, banan och bär, utan även fruktos, laktos och sackaros, samt rent av också lite gluten. Because I’m worth it, och vill inte tro att något av det är det minsta dåligt för mig. Jo, det finns en och annan med (genetiskt eller förvärvat) störd metabolism, någon allergi eller intolerans. Men inte i närheten så många som de som fått för sig att man till varje pris måste undvika snabba sockerarter eller kolhydrater rent allmänt.

10/03/2026

Så jämra dumt! Ja, även om vi bortser från rubriken som är en uppenbar click bait, snarare än säger något om vad texten handlar om.

Det finns sedan länge en spridd idé i ”träningsvärlden” (om bara folk i den tränade också …) om att en ensidig kost av hypade livsmedel skulle vara optimalt för resultat och dessutom exempel på ”disciplin”. Där det ena eller det andra är sant. För all del krävs det en del jäklar anamma att tugga samma saker varje dag, men i övrigt är det bara korkat.

(Fin, marger) köttfärs och ris är utmärkta livsmedel sett ut träningssynpunkt. Men det finns inget som säger att det skulle vara bättre än fisk, fågel, vilt, ägg osv respektive rotsaker, bönor, grova korn, baljväxter etc - förstås med också grönsaker, bär och frukt. Och precis som sägs här, blir risken för näringsbrister uppenbar om man inte varierar (inte bara av vitaminer och mineraler, utan också viktiga fett- och aminosyror, alltsammans mycket viktigt för funktion och prestation). Ytterligare ett argument mot ensidigt ätande är det faktum att vi nu och då upptäcker miljögifter eller andra problem med någon specifik produkt. Och har du då mer eller mindre levt på den, ligger du inte alls optimalt till.

https://www.tv4.se/artikel/27eHtBQXp9Rf7yH6eRmrjB/sagar-nya-dieten-att-aeta-som-en-hund-samma-bullsh*t?fbclid=IwZnRzaAQdKGBleHRuA2FlbQIxMQBzcnRjBmFwcF9pZAo2NjI4NTY4Mzc5AAEe2fdpBJMqT5d4OAXA3hWRNKMmbjQhApfQENKNESDqZSQ-UoEMZOz4MuihDgY_aem_RfjvDCChw9Fk0KOjZ2f4fg

Kostrådgivarens ord om manstrenden

03/02/2026

Det här studsade precis förbi i flödet, vilket föranleder mig att göra två till synes motsägelsefulla men faktiskt fullt förenliga poänger:

Å ena sidan blir jag något så förbaskat trött på det där okunniga, låtsat naiva raljerandet över den lust många har att testa sina fysiska gränser och njuta känslan av en kropp där mjölksyra och endorfiner dansar snoa. För jo då: båda sakerna är något vi mår bra av, bara vi är rustade för det. Den maskin vi förfogar tål och gagnas av väldigt mycket mer än den som aldrig vågat (itts) sätta den på prov vill tro.

Men å andra sidan måste jag gå med på att många lockas hänga på populära pass och metoder de inte är rustade för. Varvid den dominerande effekten kommer att bli den av rent obehag. Inte vad som ger incitament att vilja göra det till rutin precis, något som är helt centralt vare sig vi talar om hälsa och välbefinnande eller prestation. Ja, faktum att den som i det läget insisterar ju agerar riktigt dumt och kan sägas vara lurad av en lukrativ bransch som gärna tutar i folk att ju mer det smärtar, desto bättre.

Vi tål att träna stenhårt och kan må riktigt bra av det. Givet en adekvat balans mellan belastning och förutsättning. Varför p**a när det senare inte är uppfyllt?

Hugo Lilja testar på den senaste träningstrenden "hyrox" för att förstå varför det blir trendigt med högintensiv träning. "Passet är en enda lång blur av stön, stånk och motiverande tillrop. Det finns ingen tydlig början och inget riktigt slut, bara olika nivåer av lidande".

19/10/2025

How dare you?