24/12/2025
Tomtem Hugo önskar God Jul!
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sover på badmintonbanan,
djupt under hallens sken och timma.
Månen vandrar sin tysta bana,
fjädern svävar vit över nätens spänning.
Endast Hugo är vaken.
Står där så grå vid racketställ,
grå mot linjernas vita driva,
tittar mot hallens tak och fönster,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta —
”nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta” —
slår, som han plägar,
inom kortslika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till bollar och racketar,
kontrollerar nät och markeringar,
ser att alla träningsdräkter hänger på plats.
Fjädrarna sover i lådan,
men snart skall de flyga högt i luften.
Hugo smyger sist till spelarna,
ser att de vila tryggt,
barnens rack och skor i ordning;
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
igenom många matcher och set;
men varifrån kommo alla poäng?
Slag följde på slag, set vann och förlorade — men vart?
Gåtan, som icke låter gissa sig,
kom så åter.
Hugo vandrar till hallens loft,
där har han sitt förvar och fika,
högt på hyllan i racketarnas doft.
Nu är hallen tyst, men till morgonen
kommer bollarna flyga,
följda av skratt och små steg.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova på badmintonbanan
intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta bana,
fjädern glimmar vit över nät och linjer.
Endast Hugo är vaken.
