29/04/2026
Det är häftigt att med stigande ålder fortfarande bli mer och mer stark med mindre och mindre smärta (jämfört med tex i 30-årsåldern). Samtidigt som jag nu strax 60 år gammal mer förstår min dödlighet och kan leva mer närvarande, känner jag mig yngre i meningen mer rörlig och med mer frihet. Det är fantastiskt!
Vi är flera i vårt yogagäng som vittnar om att vårt sätt att yoga, andas och träna medvetet och funktionellt har gjort oss så mycket starkare! Förr tränade vi kanske för lite, för hårt, för ensidigt och tog oss för lite sömn, vila och återhämtning. Det blir man svagare av, får spänningar, sjukor och kanske smärta - förutom själva tröttheten då.
Det blir magi när vi börjar andas, lyssna in och respektera vår kropp, oss själva. Den mentala processen kommer liksom av sig själv med hur vi rör oss. Vi börjar se förändringar i livet. Det blir helt enkelt yoga!
Och rent fysiskt - att vi jobbar så mycket mer med lednära styrka nu, stabilisering, ”riktig” coreträning och konstruktiv balansträning - det ger resultat! Vi ger våra sidor lika mycket vård som våra fram- och baksidor, våra insidor lika mycket som våra utsidor. Vi släpper på riktigt mer och mer av prestationen och ja - den kan vara rejält förödande i yogan den där prestationen..
Så vi har liksom börjat bli mer tredimensionella på flera sätt!? Och t.ex. på vår älskade Fierce Grace-klass igår kändes det efter fem och tio år ihop (för somliga av oss!!) som om vi nu kunde stå stadigt hur länge som helst i våra tuffa ställningar! Av lust, i trygghet och med glädje. Då växer livskraften sannerligen i vår gemenskap. Låt oss aldrig aldrig sluta att yoga tillsammans! 🙏🙏🙏
