Skogsgården Rehab

Skogsgården Rehab Skogsgården Rehab AB

Väl värt att läsa även om det är långt.Glömmer aldrig när jag och Robert var på kurs för många år sedan för några veteri...
10/06/2026

Väl värt att läsa även om det är långt.

Glömmer aldrig när jag och Robert var på kurs för många år sedan för några veterinärer som forskade på smärta hos häst.

Halvvägs in i kursen förstod jag att det jag trodde var vanliga ”hingstbeteenden” hos min häst här hemma, var i själva verket symtom på visceral smärta, troligen magsår. Inget vi skulle gissa på annars: jättefin i hullet, blänkande päls, fin träck och ingen prestationsnedsättning.

Efter 3 veckor med full dos omeprazol och halm dygnet runt utöver hö, var han en helt annan häst och jag fick för första gången se honom stå med en hängande underläpp🥹 Kommer ihåg att jag ville säga till honom (o jag gjorde säkert det med gråten i halsgropen) ”Förlåt men jag visste inte…”

Många år senare känner jag fortfarande att Maya Angelous citat är ett tema i livet med hästar, ja i livet överhuvudtaget:

” Do the best you can, once you know better, then you do better” ❤️‍🩹

The Broken Leg Test
(...And Why We Can Misunderstand Horse Behaviour)
[Yes, its long - but reading this might change what you can see]

One of the most fascinating things I observe in the horse world is how often people separate behaviour from the body.

A horse develops separation anxiety. A horse becomes difficult to load. A horse starts rushing under saddle, becomes reactive, struggles to leave the property, or suddenly becomes emotional and difficult to handle. Almost immediately, the conversation turns to behaviour.

How do we stop it?

How do we train through it?

How do we fix it?

Yet what often gets overlooked is a much simpler question: what might be making this horse struggle to cope in the first place?

What I find particularly interesting is that most people would immediately understand this relationship in themselves. If your knees hurt, you've had a terrible night's sleep, you've got a migraine, and someone asks you to perform a difficult task, your emotional resilience drops. You become less patient, less confident, more reactive, more argumentative and more likely to avoid the task to do it.

Most people understand this intuitively.

Yet somehow when the horse is footsore, arthritic, weak, unbalanced, exhausted, stressed, or struggling to cope with its environment, that relationship often disappears from our thinking.

The behaviour becomes separated from the body.

I don't think this is really a horse problem.

I think it's a human cognition problem - let me explain.

1️⃣ We See Behaviour, Not Capacity

Behaviour is obvious. Capacity is not.

We can see a horse refusing to load, calling out, rushing, bucking, spooking, or becoming emotional. What we often cannot see are the subtle factors that may be reducing the horse's ability to cope, such as sole soreness, arthritis, muscular fatigue, weakness, poor balance, or chronic discomfort.

Humans naturally focus on what they can see. The behaviour becomes the problem, while the factors contributing to the behaviour remain hidden.

2️⃣ We Turn Behaviour Into Character

Instead of asking, "Why might this horse be struggling?" we often ask, "Why is this horse doing this?"

That subtle shift changes everything.

The horse becomes stubborn, naughty, disrespectful, emotional, insecure, or lacking confidence.

We stop investigating the horse's circumstances and start assigning personality traits.

The conversation shifts from capacity to character.

3️⃣ We Think Pain Must Be Obvious

Many people unconsciously assume that if a horse isn't obviously lame, it must be fine.

Unfortunately, biology doesn't work that way.

A horse doesn't need to be severely lame before physical discomfort starts influencing behaviour. Small deficits matter. A horse can be slightly sore, slightly fatigued, slightly unstable, or slightly uncomfortable, and the cumulative effect can dramatically reduce its ability to cope.

4️⃣ We Separate Emotion From Physiology

Fear, frustration, anxiety, and avoidance are not just psychological experiences. They are influenced by the state of the body.

When a horse feels physically vulnerable, its nervous system becomes more cautious. The horse becomes more sensitive to risk.

From an evolutionary perspective, that makes perfect sense.

A vulnerable animal should be more cautious.

5️⃣ We Focus on Behavioural Solutions

To be clear, many behavioural problems are training problems.

The horse may not understand what is being asked. It may lack confidence, motivation, or clear guidance. Good training matters and often resolves these issues.

The problem arises when good training ISN'T working.

The horse understands.

The horse has previously coped.

The rider is being fair and effective.

Yet the behaviour is changing or deteriorating.

Those are the situations that should make us curious.

6️⃣We Prefer Simple Explanations

Humans like certainty.

"He has separation anxiety."

"She lacks confidence."

"He's emotional."

The reality is often more complicated. Behaviour may reflect the combined effects of physical discomfort, stress, fitness, sleep, environment, social pressures, and previous experiences.

Simple labels feel satisfying.

Unfortunately, they often stop us investigating further.

7️⃣We Like Explanations That Protect Our Plans ‼️⚠️

This is perhaps the most uncomfortable reason of all.

If I acknowledge that my horse is uncomfortable, I may need to change my plans. I may need to stop riding, spend money, postpone goals, or rethink my approach.

**Human beings are remarkably good at accepting explanations that allow us to continue doing what we wanted to do anyway.**

Not because we are cruel.

Because we are human.

ENTER THE - BROKEN LEG TEST 💡

A simple way to challenge our assumptions is to apply what I call the Broken Leg Test.

Imagine your horse had a broken leg. Would you expect them to happily leave their paddock mates, calmly load onto a float, enjoy a long trail ride, work in deep sand, perform circles under saddle, or stand quietly while being saddled?

Or would you expect them to become reluctant, emotional, reactive, or unwilling?

The point is not that every behavioural problem is caused by pain.

**The point is that horses do not need a broken leg before physical vulnerability starts influencing behaviour.**

When a horse's behaviour changes unexpectedly, or when good training that should be helping isn't working, ask yourself:⬇️

**Could something be reducing this horse's capacity to cope?**

👉From Character to Capacity

Many people who fall into this trap care deeply about their horses.

The problem is rarely a lack of compassion.

The problem is that humans are naturally poor systems thinkers.

Behaviour is the visible output. The horse's feet, joints, muscles, fitness, sleep, environment, and stress load are often hidden parts of the system.

Yet behaviour is often the most logical thing the horse could do given the state of that system.

Perhaps the question isn't:

*"Why don't people recognise that pain affects behaviour?"*

Perhaps the better question is:

*"Why do people find it so difficult to see behaviour as evidence of the horse's current capacity rather than evidence of the horse's character?"*

That shift takes us from judging the horse to investigating the horse.

And I believe that may be one of the most important welfare skills a horse owner can develop.

Collectable Advice 229/365. Please SHARE or SAVE. No Copy or Pasting.🙏

If you find this human side of horsemanship fascinating, it's because it is and understanding can a big impact.
If you'd like to learn more, see the comments below.👇

Separationsträning Del 3Safiro har nu klarat av att vara ensam i hagen flera gånger medan jag och Caruso är på ridbanan ...
03/06/2026

Separationsträning Del 3

Safiro har nu klarat av att vara ensam i hagen flera gånger medan jag och Caruso är på ridbanan i ca 20 min. Där är vi inom synhåll.

Häromdagen gick vi in och ställde oss i ridhuset, fortfarande inom synhåll. En uppmärksam Safiro hade koll på oss när vi gick in och ut genom dörren några gånger.

Det var inte förrän vi gick ifrån dörröppningen och var utom synhåll som han började gnägga och springa. Då eskalerade det ganska snabbt. Så fort som han stannade upp för ett ögonblick gick vi fram i dörröppningen så att han såg Caruso. Han sprang igen och vid nästa stopp gick vi ut ur ridhuset och stannade när han sprang och närmade oss honom när han stannade upp.

Bra för mig att se var hans gränser går för när han blir orolig på riktigt och vilket avstånd som räcker för att han ska bli lugn igen.

Vi dröjde oss kvar en stund på avståndet som var ok för honom och Caruso fick sedan gå tillbaka in i hagen när Safiro gick lugnt och betade igen.
Ordningen återställd på Skogsgården 😊

Vi två 🥰Ringrostiga och lika dammiga som spegeln efter ett långt uppehåll. Det gör inget. Efter 10 år tillsammans förstå...
01/06/2026

Vi två 🥰
Ringrostiga och lika dammiga som spegeln efter ett långt uppehåll.

Det gör inget. Efter 10 år tillsammans förstår vi varandra och gör vårt bästa efter förmåga. Vi möts där vi är, med skavanker och hjärtesorg. Känner av, utan förväntningar.

Safiro är i stallet med de andra så vi kan vara fullt närvarande med varandra där vi är. Som jag har saknat det.

Att få bli buren en stund, i lugn och ro, i ridhusets stillhet och kvällssolens sken. Jag känner frid och får samtidigt energi. Lugn energi som gör en varm inombords.

”Ta hand om matte nu, Caruso” som Robert alltid sa.

Det gör han 🤍

01/06/2026

Separationsträning Del 2

Den fortsatta träningen blev att ta ut en häst ur hagen och båda hästarna skulle då vara lugna. Till en början bara stå på andra sidan grinden och bli borstad (utan att äta gräs samtidigt). Hästen som är kvar i hagen får gärna fortsätta beta.

Därefter ökade vi avståndet lite genom att gå mot ridbanan och vända innan någon häst blev lite orolig. Min definition av ”orolig” är då för hästen i hagen att den börjar springa. För hästen jag går iväg med är det när den inte svarar lika lätt på handens signal för att stanna och backa 1-2 steg samt att sänka huvudet. Så egentligen är ordet ”bekymrad” eller ”obekväm” kanske bättre att använda i det här fallet.

När det funkade så ökade vi avståndet lite till och gick in på ridbanan och chillade lite där. Man får ha lite fingertoppskänsla för hur mycket varje individ klarar när man kommer till att öka på tiden. Missbedömningar ingår i erfarenhetsbanken och jag brukar nuförtiden hellre göra för lite än för mycket.

Om hästen i hagen började springa så gick vi inte tillbaka medan den sprang utan väntade till den stannade upp för att kolla var vi var. Då gick vi direkt mot utgången för att belöna beteendet att stanna upp med att avståndet till kompisen minskade. Det lär de sig fort.

Därefter började vi gå runt på ridbanan i skritt och samtidigt öva på att göra halt och även rygga något steg. När det funkade bra så började vi lägga till lite mer rörelse och energi så att jag började longera hästen på ridbanan i både skritt och trav utmed fyrkantspåret en liten stund (utan att det skulle dra igång kompisen i hagen) Alltid avsluta med känslan att ”det hade nog gått bra en liten stund till”. Det har man alltid igen😊

Separationsträning Del 1Separationsträning ska i min värld resultera i att hästen ska både kunna gå ifrån den andra häst...
23/05/2026

Separationsträning Del 1

Separationsträning ska i min värld resultera i att hästen ska både kunna gå ifrån den andra hästen och bli lämnad kvar. Utan någon hög stressnivå som kräver aktivering av den hästen jag är med. Eller att hästen som är kvar far runt som en galning i boxen eller hagen tills den blir trött.

Det är viktigt att vänja hästen vid lite stress i taget utan att hästen tippas över kanten och blir ännu oroligare till nästa gång. Utan hellre lite och ofta än länge och sällan. Så kan hästen för varje gång få en lite mer avslappnad attityd till det hela.

Jag missade detta helt med Caruso när han kom hit från Frankrike som 4-årig oinriden hingst för 10 år sedan. Jag körde lite olika lätt tondöva varianter på temat ”han vänjer sig nog med tiden”. Det gjorde han inte. Jag får fortfarande städa upp efter mig för det jag missade då. Man lär sig…

Som tur är så verkar Caruso tycka att det är ok att följa med mig, så att gå iväg med mig har aldrig varit svårt för honom. Att bli lämnad är något helt annat. Så då har det funkat bäst att börja med att ta ut honom en stund. Då blir det lättare för honom att vara kvar ensam sedan. Som tur är så är inte Safiro likadan. Han är mycket coolare, märker inte alla detaljer på samma sätt som Caruso utan är bara ung och oerfaren.

När jag tar ut Caruso ur boxen så kan vi ställa oss varsomhelst i stallet utan att Safiro bryr sig. Men när jag från början tog ut Safiro ur boxen så blev Caruso orolig så fort jag hade en grimma i handen och öppnade Safiros boxdörr. Så det blev startpunkten för övandet.

Till en början att ta ut Safiro ur boxen och ställa oss precis utanför Carusos boxdörr. Så fort Caruso stod still ett mikroskopiskt ögonblick så gick jag tillbaka med Safiro till hans box och så var passet slut.

Om det här hade varit före Robert blev sjuk (och om jag då hade förstått det jag förstår nu om hur Caruso funkar) så hade jag upprepat detta några gånger vid samma tillfälle. Dag efter dag. Det orkade jag inte nu. Jag behövde förbereda mig mentalt ganska länge för att sätta igång det här överhuvudtaget mitt i all sorg. Så även jag behövde baby steps i det här…❤️‍🩹
Forts följer…

Separationsträning - introFör ganska exakt 8 månader sedan slutade jag träna hästarna. Det var då Roberts hjärnmetastas ...
20/05/2026

Separationsträning - intro

För ganska exakt 8 månader sedan slutade jag träna hästarna.
Det var då Roberts hjärnmetastas hittades.

De senaste 16 åren har jag varit igång med våra hästar nästan dagligen. Det har varit min syrebubbla genom allt svårt i livet. Jag har aldrig haft svårt att hålla fokus med hästarna trots stress i livet. De har hjälpt mig med just det. Fokus och närvaro till både kropp och själ.

Men den 17 september tog det stopp. Min gräns för allt var nådd. Jag försökte några gånger men det gick inte. Jag kände hur splittrad jag var och det var svårt att komma till ett neutralt läge både mentalt, känslomässigt och kroppsligt.

Jag bestämde mig för att ta en paus. Hösten och vintern kom med operation, sjukhusvistelser och Robert blev sämre. Det som så talande kallas för väntesorg slog till med full kraft. Det enda jag gjorde var att ta in och ut, fodra samt upprätthålla någon sorts regelbundenhet och frekvens på verkningen av deras hovar. Så fick det vara.

Sen fick de stå ut med att ha mig gråtandes och snörvlandes ute i stallet varje morgon. Långsamt vaknade mitt avstängda ”häst-hjärta” till liv igen. Nu när jag kunde vara närvarande på riktigt igen, om än rejält tilltufsad av sorg. Men också tack vare mina älskade elever och deras hästar som jag hade börjat jobba lite med igen.

Så för ett tag sedan kände jag att det var dags för ännu ett ”På´t igen” som Robert och jag brukade säga när vi skulle kravla oss upp och ta nya tag.

Jag visste att det första jag skulle få börja (om) med var att vänja Caruso och Safiro vid att vara ifrån varandra. För att det skulle funka för mig att göra det ensam så behövde det ske i baby steps enligt konstens alla regler men på hästarnas villkor och inte enligt vad jag ”tyckte att de borde klara”. Bilden visar utgångsläget 👯🙈…

Fortsättning följer…

06/04/2026

Adress

Timmele Skogsgården 109
Timmele
52392

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Skogsgården Rehab postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Affären

Skicka ett meddelande till Skogsgården Rehab:

Dela