24/02/2023
DJUPDYKA NER I EN NY VÄRLD
Barnen hade varit på musik och kom in i klassrummet, dags för dagens sista ”lektion” – årskursråd (även kallat klassråd). På tavlan står det två olika saker. Dels dagens agenda för årskursrådet, men också möjlighet för barnen själva att fylla i egna punkter. Den andra delen var en uppgift. Där stod i ordning att de skulle ta en post it-lapp, skriva sitt namn och tre saker de gillar för att till slt sätta upp på den andra whiteboard-tavlan. De hade ingen aning vad den här uppgiften skulle leda till.
När vi väl hade gått igenom årskursrådets alla punkter, så tog ju upp en lapp. ”Vem i klassen tror ni gillar Pingis, fotboll och hamburgare?”. Barnen svarar rätt på direkten. Jag läser upp alla en efter en, barnen i klassen gissar nästan rätt på alla på en gång.
”Vem i klassen gillar innebandy, baseboll och katter?”, frågar jag. Klassen skruvar sig lite, då den inte var självklar och gissar på men hittar inte rätt svar. Till slt är det någon som säger ”Du, Andreas”, ”Ja, rätt”. En luring. Dagen efter kommer ett av barnen fram vid lunchen och säger, ”Det var det bästa årskursrådet som jag har haft, hoppas det blir lika kul nästa gång”. Man blir varm i kroppen, nu vet man att man har kommit in en bit i den här barngruppen.
I juni vinkade jag adjö till de treor som skulle ta nästa steg och börja fyran. Efter ett fantastiskt läsår där vi verkligen förändrade deras fritidsverksamhet i grunden, så skulle jag jobba med nya treor i augusti förra året. Efter omorganisation under julen, så är jag nu temporärt placerad i ett ytterligare nytt arbetslag – även denna gång med treor. Ett uppdrag som är t o m mars som det ser ut just nu, innan jag återgår till de treorna jag började med i augusti.
Det är speciellt att jobba med treor. Framförallt när du hoppar in direkt med dem och inte har jobbat med dem tidigare. Har man ”otur” så har treorna haft en instabilitet och saknat kontinuitet i personalgruppen, vilket gör att nästan ingenting hinner sätta sig ordentligt innan det är dags för nya förändringar igen och allt börjar om igen.
Under läsåret 2021/2022 så var visionen stenklar från dag ett, vi utgick från målet ”Fritidshemmet före hemmet” där vi skulle förändra verksamheten så pass mycket så att treorna som valde att gå hem skulle välja att i högre grad att stanna kvar. Vilket vi också lyckades med. Vi lyckades lägga grunden för ett fantastiskt sista år på fritidshemmet, i kombination att vi såg till att kontinuitet sista året fastnade.
Treor är i någonstans i gränslandet att vara väldigt lekfulla fortfarande i kombination att börja intressera sig för andra saker. Jag har under alla år trivts väldigt bra att jobba med treor, det passar min fritidspedagogiska stil väldigt bra.
Finns dock en skillnad i att hoppa in till treorna utan att ha jobbat med dem innan och att ha varit med sedan F-klass/ettan. Då har du ”drillat” och byggt upp dem från grunden, den långsiktigheten och kontinuiteten ger ofta mycket frukt i trean. Samtidigt som de kan vara guldvärt att det kommer in en eller kanske t o m flera nya personer i trean för att komma in med ett nytänk.
Jag har uppenbarligen en fabläss för ”massiva” skolor, alltså skolor som har många hundra elever. Där avdelningar blir egna öar/världar, som lever sitt egen liv. Svårigheten är såklart att hitta en röd tråd i deras sociala tillvaro och fritidshemsverksamheten. Mitt hopp var faktiskt bara tvärs övers korridoren, från det ena arbetslaget till det andra. Ändå kände jag kort efter mitt nya uppdrag att det var som en ny värld som öppnade upp sig, som det verkligen inte går att se från utsidan.
Jag älskar att djupdyka ner i en ny värld. Lära känna en ny barngrupp. Förstå hur deras sociala tillvaro är. Vilka de här barnen är och vilka personligheter de har. Hur vi ska dra nytta av deras tankar för att utveckla och förbättra verksamheten. Även förstå deras konflikter och spänningar, för att förhoppningsvis kunna lösa det på både kort och lång sikt.
Nu är det speciellt den här terminen, då tanken är att jag ska vara i den här gruppen i mindre än tre månader innan jag återgår till förra arbetslaget. Men jag vill fortfarande utveckla den bästa möjliga fritidsverksamheten tillsammans med dem och även på den tiden sätta min egen prägel på den. Att kunna använda sin erfarenhet och kompetens, berika arbetslaget och barngruppen.
På 1,5 månad har jag kommit långt ändå. Fått se saker blomma fram på ett sätt jag inte hade kunnat se, men även fördjupat mig i relationer med både individer och konstellationer. Svårigheten ligger också att komma in mitt i ett läsår. Det finns redan en etablerad struktur och verksamhet som rullar på. Är det etablerad struktur som ligger redan så underlättar det för att kunna utforska nya vägar för att utveckla verksamheten, vilket jag ändå får säga att vi har gjort. Samtidigt som det kan gå lite stick i stäv med den struktur som redan finns där sen innan, men jag älskar verkligen att kunna utveckla verksamheter tillsammans med barnen på fritids. Fritidsverksamhetens själ möjliggör för att ta nya och oväntade riktningar.
Jag inser att det ska bli tråkigt att lämna den här gruppen när jag fått vara en del av den, men jag har fått lära känna många nya härliga barn och förhoppningsvis fått sätta avtryck.
/Andreas
🖤🧡
