15/07/2025
Trött, trött, trött, det är så jag kan beskriva de tre senaste åren i mitt liv. Jag har varit så sinnessjukt trött.
Har varit till vårdcentralen flera gånger och sagt att jag är så trött på att vara trött. Har sagt att jag tror det är något fel på min sköldkörtel, dom har tagit blodprover och sagt att allt är bra.
Jag har hela tiden vetat att det inte är bra, att det är något fel.
I april efter att återigen försökt komma igång att träna ( vet inte hur många gånger jag har försökt komma igång med träningen men kroppen bara skriker NEJ!) ringde jag än en gång till vårdcentralen. Den här gången hade jag tur och fick en läkare som kände på min hals.
-Du har struma sa hon, och remitterade mig till öron näsa hals.
När jag väl kom dit, gick det fort, jätte fort.
Ultraljud, biopsier, nytt ultraljud, nya biopsier.
Fick en kontaktsjuksköterska... Det var då det blev på riktigt. En kontaktsjuksköterska får man när man går som cancer patient. Men än så länge var det bara en misstanke om cancer.
In på operation, tog bort två tredjedelar av sköldkörteln.
Tre veckor senare ringer kontaktsjuksköterskan och säger att jag ska komma in dagen efter. En dålig känsla i magen dyker upp.
Knölen/knölarna i sköldkörteln var malign, dvs.cancer. Ny op 2 veckor senare, ta bort den del som var kvar.
Sen skulle jag bli inskriven hos onkologen, och få radioaktiv jod.
Men idag ringde min läkare och sa att dom hade diskuterat min tumör och sa att jag slipper onkologen och radioaktiv jod. 🥳
Att jag kommer gå på fortsatta kontroller hos öron näsa hals för att hålla koll. Jag är inte friskförklarad än, det kommer ta flera år. Men jag känner mej mycket friskare än på väldigt, väldigt länge. Faktiskt redan första veckan efter första op kände jag mej piggare.
Jag är fortfarande trött, men nu kan jag vara vaken hela dagarna utan problem.
Vet nu att det finns ett namn för tröttheten, fatigue, väldigt vanligt vid cancer.
Det är väldigt få som vet att jag varit sjuk, för jag har inte velat att någon ska se på mej som sjuk. Men efter dagens samtal med läkaren som sa att jag är färdigbehandlad, känner jag att jag vill berätta, få förklara att jag inte bara varit lat..