26/08/2026
Som jag har funderat, känt in och landat i.
Det som hände för dryga veckan sen...
Men fortfarande svårt att göra en riktig recap av mitt första 45km lopp
Men ja försöker. DEL 1
Ni va många som innan och efter gav härliga hejjarop. Tack för att ni trodde på mej och lyfte mej
Jag anmälda mej att ensam ta mej an utmaningen, en stor del av utmaningen för mej. Att uppleva om JAG kan mentalt ta mej framåt allt eftersom hinder dyker upp på vägen. För dem hade jag verkligen räknat med. Att den mentala uppgiften skulle vara tuff, uppleva magras? (nytt ord för mej) kroppen skulle säga upp sej osv...
Vet ni, det gick, jag tog mej i mål!
6h va ja ute å frakta a***e, 5.16 aktiva minuter tyckte klockan. Å väldigt mycket verkar jag ha gjort rätt.
Inför och under.
Jag fick hålla mej både frisk och hel. Innan, under och eftet. Bara det, hur coola kroppar har vi inte! Sen att lingonveckan tyckte det va passande, det rår man som kvinna inte riktigt på.
Lite linnex down there vid ett bajjamajja besök, det får man ju ändå överleva. Å det va en vaaarm lördag på det.
Jag va otippat taggad, positiv och glad under hela resan. Upplever att jag aldrig riktigt behövde kämpa med huvudet. Ja hörde min hejjarklack på plats när ja va på väg ifrån dem säga nåt i stil med " hon verkar på hugget"
Ja kände mej på hugget. Ett mål har aldrig sedan ja tryckte ut 3 ungar känts så självklart och tydligt.
Samtidigt som så utmanande och oförutsägbart.
Att uppleva nåt man aldrig upplevt, kände ja va tufft på pappret. Förbereda dej på nåt du inte fullt ut förberett dej på.
Någonstans mellan 2-3 mil gjorde sej typ alla muskler från midjan och ner sej hörda. Men konstigt nog så tystade dem. För någonstans runt sista 6km till målet i mora. Så hade jag krafter kvar att tom trycka på lite mer. Jag hade alltså lyckats disponera loppet bra.
Väl i mål smakade alkoholfria ölen super, och den andra ölen med alkohol också. Ja mådde oförskämt bra. Samma kväll, dagen efter osv.