26/03/2026
Jag må ha en kärlek för konditions träning.
Och fler med mig gillar att pusha sig, flytta sina gränser. Lida lite bokstavligt talat.
Igår när jag hade detta gäng på ett flåsigt pass, som gör sitt yttersta och lite till, har styrkan mentalt att pusha sig utanför komfortzonen. Då lyser det inom mig.
Jag vet hur obekvämt det är att vara där.
Det krävs mental styrka, pannben, ett inre driv och att man gillar att plåga sig lite helt enkelt.
Ha de lite oskönt ett tag för att sen må ännu bättre.
Konditionsträning handlar till stor del om att utmana sig om du ska förbättra dig och utvecklas.
Ingenting växer i komfortzon.
Förutom latmasken.
Och inom konditionsträning behöver du ett inre driv och pannben. Så är det.
Annars kommer du sluta när det tar emot och känns jobbigt. Men då kommer du inte utvecklas och bli bättre, starkare utan stå och trampa på samma ställe.
Det är som med allting, vi behöver träna på att plåga oss för att klara av det. Och för varje gång vi gör det klarar vi lite mer varje gång.
Till slt klarar vi stå emot en hel del när kroppen bara vill stanna egentligen.
Det är med sån glädje jag coachar och pushar andra som jag ser har glöden och det inre drivet att utmana sig, fortsätta fast kroppen bara skriker och de gör ont precis överallt.
Dom har HUVUDET för det, gå utanför sin komfortzon.
Det görs inte av sig självt.
Och absolut alla dagar går inte som på räls, vissa dagar går det inte fast vi vill. Vi har inte huvudet med oss för att pusha oss det där sista. Mentalt trötta. 😴
Så huvudet behöver vara med oss lika mycket som kroppen när de gäller att prestera konditionsmässigt.
Glädje och inspirerande när jag ser hur andra flyttar sina gränser och går utanför komfortzon. 🔥❤️🙌🏻
Dessa grymma brudar klev utanför sin komfortzon! ⭐️
Känslan efteråt är svårslagen
