21/09/2018
Det var årets sista planerade triathlontävling, IRONMAN 70.3 i vackra Nice.
Året hittills har varit skadedrabbat i form av en seg hamstringsskada som hindrat löpningen men simningen och cyklingen har ju funkat👍.
Resultatet av skadan har inneburit att jag bröt 70.3 i Jönköping och flyttade fram IM i Kalmar till 2019.
Viljan att korsa mållinjen i Nice var som ni förstår extra hög men ville inte det skulle innebära allt för lång tillbaka gång i rehab- träsket.
Planen blev att genomföra tävlingen och jogga/gå på löpningen bara för att ta mig i mål!
3-4 dagars semester på plats innan tävling med delar av familjen samt en gammal vän och hans familj var som balsam för själen. Vi hade bokat en lägenhet via airbnb som vi delade på, (6000kr/5 nätter delat på 2 familjer kändes överkomligt). Vi åt gott, drack lite vin, solade och badade, fixade med utrustningen.Gött!
Under briefen på fredagen fick vi erfara att inlämnade blue bag/red bag inte skulle kunna kommas åt förens vid växlingen efter simn/cykelsträckan, detta ställer ju lite högre krav på förtänksamhet mot vad man normalt är van vid..
Tävlingsmorgonen inleddes med en croissant, kaffe, youghurt samt en allt för stor portion av tidsoptimism vilket innebar att jag rykte en pump ur händerna på en fransos för att hinna pumpa upp trycket i däcken. (Start 0700!)
Glädjande var det när vi mötte tävlande på väg ned till starten i våtdräkter. Pga vattentemperaturen var 24,? skulle beslut tas om simning i våtdräkt skulle vara tillåtet eller ej 1h före start.
Stressen övergick i seg väntan på beachen med en allt för hög volym på den franska speakern innan min tur kom att kasta mig i det azurblå vattnet🏊🏻♂️
Täta simglasögon är ett måste när salthalten är hög vilket jag säkerställt dagarna innan😊
Hade ca 4min längre simtid än vad jag brukar ha (min kompis oxå). Tror vi simmade lite krokigare än vanligt pga strömmar..?
Tar god tid på mig i växlingen. Vetskapen om att jag ändå inte kommer kunna tävla hela vägen i mål pga skadan drar ned tempot lite och vill ju bara genomföra..
Så i väg på hojjen. De 90,2 km utlovade en klättring uppför col de Vence, 1400hm den första delen av banan, andra delen 1400hm nedför😱
Med en 32/11 kassett var det inte så hemskt uppför (Tusen tack Conny på cykelsmedjan i Eksjö), min kompis som hade en betydligt mindre kassette (25/10-11, tror jag) hade antagligen mer blodsmak i munnen..
Värre var det nedför på slingriga små franska alpvägar med stup på ena sidan och bergsväggar på andra och nästan 180’ kurvor..
Att det var oklart om man kunde få möte av bilister gjorde det hela än mer spännande. Fram till nedförs åkningen hade vi ibland mötande trafik.
Asfalten var stundvis sprickigt med gropar och vägbulor men bra uppmärkt med neonrosa spray.
Det var en lättnad när man kom ner på plaggen och kunde trycka på de sista 10-15km in till växlingen.
Återigen en växling utan stress innan de 2 looparna ut till flygplatsen och tillbaka a’ 5km per sträcka. Platt/snabb löpning längs medelhavet på promenad des angles med duschar och vätskestationer vart 1.3km. Tillgången på toaletter var sparsam, typ 5km mellan varje. Rutinen har lärt mig att tabletter mot turistmage är bra i samband med tävlingar👍
Efter ett jobbigt lågt snitt på 7 min/km kunde jag med en pigg fräsch kropp och med en hamstring som höll gå i mål på strax under 7h..
Jag höll min målsättning att genomföra, njuta och hämta ut t-shirten😊👍
Kan rekommendera Nice som med sin flygplats nära/ i stan och vackra miljö/omgivning passar hela familjen.
Nu börjar träningen för IM KALMAR 2019 med målsättning att vara skadefri på startlinjen och gärna gå under 11h😳
