16/09/2026
Glädjen måste övervinna rädslan
Vad händer när rädslan att förlora tar överhand? När man glömmer bort att se glädjen i att man faktiskt kan vinna?
Frågeställningen är mer vanlig än ovanlig, och det är just därför som många avslutar sin påbörjade idrottskarriär innan den ens hunnit börja. Oftast kommer dessa tankar in när barnen börjar närma sig ungdomsåren, vilket medför att det oftast blir rädslan som får övertaget. Att tävla är en ångestfylld upplevelse som innebär en rad olika tillstånd. Det är nervöst och väldigt otäckt. Fast om individen på något sätt i stället försöker bortse från de otäcka känslorna, och i stället lockar fram och ser glädjen i vad ett tävlande kan åstadkomma, först då har idrottaren knäckt den viktiga koden för en fortsatt satsning.
Nervositeten för att tävla blir som sagt inte bättre ju äldre man blir, utan tvärtom, den förstärks. Det kommer aldrig en dag när all nervositet inför sitt tävlande är bortblåst, utan nervositeten är alltid närvarande. Skillnaden är att man som äldre måste lära sig att omfamna sin nervositet genom att omvandla den och se den som en styrka.
Det är givetvis en lång väg dit. Men när rädslan för att förlora förstärks, då tappar ungdomarna även sitt tålamod. Man har inte kraften att hålla ut, utan i stället ger man upp. Detta gäller såklart inte bara brottning, utan detta sker i många andra sammanhang.
Barn, ungdomar och även vuxna måste lära sig att idrott tar tid. Där finns liksom ingen garanti. All idrott är riskfylld. Går du upp på tävlingsmattan då finns det en överhängande risk att du faktiskt kan förlora. Men för att lyckas nå den där oerhört sköna vinstkänslan, då måste man faktiskt ta den risken.
Därför är det viktigt att se och hitta glädjen i allt tävlande. Någonstans i sitt huvud måste man visualisera sina möjligheter att man faktiskt kan vinna, och när den känslan tar över, då kan allt hända.
Det är såklart inte enkelt, men det går.
