25/07/2025
Några bilder från fem fantastiska dagar i i fjällen runt Tarfala och Kebnekaise första halvan av juli. Midnattssol, snösmältning och fjället sjuder av liv. Fjällspira, isranunkel, fjällglim och lappljung blomstrar och ripan försöker nervöst hålla ordning på sina ungar.
I år valde jag att gå den oledade ”höga vägen” till och från Kebnekaise och Tarfala, över högplatån Cievrraláhku. Den vanliga leden genom björkskogen in till Kebnekaise är kanske en av fjällens mest trafikerade, både av människor, smattrande helikoptrar och surrande myggor.
Väljer du vägen över Cievrraláhku är kontrasten total. Här råder tystnaden, du möter inte en människa och du får kanske områdets allra maffigaste utsikt över Kebnekaise och glaciärerna.
Uppe i Tarfala väntade tre intressanta, inspirerande och stundtals sorgliga kursdagar tillsammans med andra fjälledare, forskare och professorer uppe vid Tarfala forskningsstation. Syftet med kursen var att sprida kunskap till fjälledare om våra glaciärer och våra arktiska miljöer och vad som just nu sker i klimatförändringens spår.
I mina unga år under 90-talet tillbringade jag mycket tid i Kebnekaisefjällen och jobbade några säsonger på fjällstationen. Förändringarna i glaciärernas utbredning sedan dess är smärtsamma att se och att iskonen på Sydtoppen sannolikt är borta om 10år (!) känns overkligt. Men det händer här och nu..
Men man var också noga med budskapet att vi inte får deppa ihop och ge upp. Trots att de första forskarrapporterna varnade för den globala uppvärmningen för mer än 50år sedan behöver kunskapen fortsatt spridas och alla får vi försöka göra vad vi kan.🙏
