Årsracet

11/02/2026

Här kommer lite Classic cross info inför 61 Års Racet

Lite information om ändring av klasserna EVO och Super EVO.
I CEMAR har följande beslut tagits, som klubb och arrangör har vi haft möjlighet att yttra oss
Man byter namn på CETSC till Twin Shock vilket alltid använts.
För EVO och Super EVO är ändringarna större.
Pga. det låga deltagarantalet i Super EVO så slåss den ihop det med dagens EVO till EVO Pre 96 med ådersklasserna 40+ och 60+.
Sedan en ny åldersklass tagits in, den är EVO pre 08
EVO pre 08 har åldersklasserna -50, +50
Så om man är yngre än 40 och har en EVO hoj pre 96 så får man åka i EVO pre 08 -50
Så ni som har Pre 08 hojar hemma i garaget, det är dax att börja få dom i ordning

01/08/2025

🏁 KENT & BOTTES HVA 250 TT 1966 🏁
Text nedskriven efter intervju med Kent Andersson, vår dubbla världsmästare i roadracing. Han tävlade för Kortedala MK och hade firat 83 år idag!

Vintern 1965-66 fick Kent Andersson och Anders "Botte" Bengtsson hjälp från Husqvarnafabriken att bygga 2 st TT-hojar. Fabriken tillhandahöll motor, ram och gaffel. Ansvariga på HVA var Bror Jauren och Ruben Helmin. Tommy Malm, ung och entusiastisk tekniker på fabriken, upplät stor del av sin fritid och hela sitt kunnande. Motorerna var "uppskrämda" 4-växlade crossmotorer. Varvtalet höjdes med 2000 varv och man lyckades ta ur ca 33 hkr, vilket var 6 fler än standard. Vikten hamnade på 75 kg och toppfarten var modiga 200 blås. Hojarna blev färdiga natten innan första SM-deltävlingen på Skarpnäck 1966. Resultatet: Kent 1:a, Brolin på Armacci 2:a och Botte 3:a. Vilken debut! Detta år tog Kent sitt första SM.

Husqvarnateamet körde även tre VM-tävlingar detta år. I Barcelona kom Kent 5:a och Botte 10:a. På lmatra i Finland kom Kent 6:a. Detta gav mekanikern Tommy Malm blodad tand så han skickade anmälan till VM-tävlingen i Japan. Tommy sa att han var ute efter de japanska frimärkena på det förväntade skriftliga avslaget. Istället fick de tillbaka ett telegram som bekräftade deras start! Nu förhandlades det fram att teamet skulle få byta motor i ramen, då arrangörerna krävde att de ställde upp i tre klasser. 125, 250 och 350cc. Kents gamla Bultaco 125 letades upp. Den fick i Japan heta Husqvarna. Man hade dessutom med sig en "stor" extramotor på 252cc till den riktiga Husqvarnan för att kunna ställa upp i 350-klassen. Där slutade Kent 6:a med hela världseliten på plats!

Senare på året deltog Kent och Botte i en internationell tävling på Mouscrom i Belgien. Botte och Kent körde ifrån alla. De låg två varv före närmaste förare när Botte i ledningen gick omkull in i några halmbalar. Kent tog över ledningen och varvet därpå passerade han lagom då Botte åter fått fart på sin "Busqvarna". I mål var alltså Kent ett varv före Botte, som i sin tur var ett varv före tredje man ...... Kent berättar att hojarna gick upp på bakhjulet ur böjarna och publiken gjorde vågen när de två nordmännen passerade.

Året därpå, 1967 gav inte HVA-fabriken något stöd åt grabbarna och Tommy fick, förmodar jag, en något vardagligare tillvaro på fabriken. Ett rykte förtäljer att höjdarna Jauren och Hel min inte kunde finna sig i att några pojkspolingar kunde åstadkomma storverk ända borta i Japan. De höga herrarna hade fått lov att hålla sig betydligt närmare moder Svea. En annan anledning kan ha varit att det på ännu högre ort i HVA-fabriken ansågs att projektet tagit resurser från utvecklingsavdelningen för mopeder. "Kents maskin" köptes av engelsmannen Brian Leask som med framgång lät Percy Tait köra den snabba Qvarnan. Leask tillverkade sedan "billiga" HVA-drivna replikor för försäljning. Man kan bara spekulera i vad det blivit av teamet om Husqvarna hade insett växtkraften i projektet.

Artikelförfattare: Håkan Norberg

I bild: Kent Andersson på sin HVA 250 TT. Här tillsammans med Albert Fiskbäck som var till stor hjälp vid byggandet av denna replika, som gjorde bandebut på 38-Årsracet.

MCHK-Racing
MCHK

31/07/2025

ETT VINNANDE TELEFONSAMTAL📞
Artikelförfattare: Nisse Hedlund

Detta är nerskrivet med tanke på den nya kommunikationstekniken som vi hela tiden har tillgång till, mobiltelefonen som numera finns över hela klotet.

En sommardag 1962 så fick jag ett telefonsamtal från Sten ”Storken” Lundin som körde tävling i Frankrike. Han hade problem med oljepumpen. Oljepumparna på de gamla Albinmotorerna hade ”inte så bråttom” och Stenes pump hade stannat helt. Stort problem, därav det långväga samtalet. Tipset han fick av mej var, töm motorn på olja och fyll på en halvliter ny till varje heat. Tipset gick hem och han vann tävlingen.

Varför hela den här utläggningen, jo på den tiden fanns inte mobil-telefonen. När Stene upptäckte problemet måste han få tag på en telefon och vad hittade man en sådan? jo på Frankrikes motsvarighet till Televerket. Där fick man beställa samtalet till Sverige och sedan vänta i två timmar på att samtalet skulle komma fram. Lämpligen använde man väntetiden med att be till Gud att den man ville prata med var hemma och i närheten av en telefon. Så var det då, tekniken har blivit bättre men det gäller inte allt...

Morsning från Nisse Hedlund.

Cross & Trialveteranerna SE

30/07/2025

🏁 HÄNT I ITALIEN FÖR 55 ÅR SEDAN 🏁

VM-tävlingen i road racing på Imola 7 september 1969 blev dramatisk på flera sätt. Två svenska privatförare hade under säsongen arbetat sig upp i världstoppen i 250cc-klassen. Nämligen Kent Andersson och Börje Jansson. Inför de två avslutande tävlingarna hade båda svenskarna chans på VM-medaljer!

Undertecknad var med Börje som följeslagare och hjälpreda. Vi kom direkt från en mindre tävling i Nova Gorica, en liten stad som ligger på gränsen till Italien men tillhörde Jugoslavien. Där hade även jag deltagit med min Yamaha 250 TD1C. I Italien har det alltid varit svårt för svenskar att få start. Inte många nordiska TT-förare har tävlat i Italien. Italienarna har alltid haft så många egna bra förare att de är restriktiva med vilka de bjuder in.

Kent och Börje var nu välkända i VM-cirkusen och efter träningen till Nations Grand Prix Autodromo Enzo e Dino Ferrari var de hetstoff för journalister. Jag fattade nog inte riktigt före tävlingen hur stort det här ”VM-slutspelet” egentligen var för svenskt vidkommande. På den tiden skrev jag dagbok och ska härmed be att få återge vad som skedde de hektiska dagarna på Imola.

Torsdag den 4 september befann vi oss i Imola. Det drog i hop sig till VM-tävling. Jag skulle alltså vara VM-mekaniker och det visade sig vara ett överraskande jobb. Vi åkte runt några varv med Taunusbussen och fann att Imolabanan motsvarade ryktet. En verklig fartbana. I depån stod vi centralt parkerade med Jack Findlay på ena sidan och John Dodds på den andra. Det märktes att VM-tävlingar är allvarliga evenemang. Det mekas frenetiskt med motorcyklarna och det är mindre prat mellan förarna.
Börje och Dodds jobbade endast några meter ifrån varandra men växlade knappast ett enda ord på hela helgen. Däremot hade Dodds en hel del ordväxling med sin tyska fästmö.

Sent på eftermiddagen spanade vi ofta bort mot infarten till depån. Vi väntade på Kent Anderssons ankomst. Kent hade kört Ulsters Grand Prix den 16 augusti och blivit 2a efter Kelvin Caruthers men vi trodde att han även hade hunnit med att tävla i Tammerfors i Finland förra helgen. Kent Andersson anlände under natten. Han kom till vår buss och pratade med oss om så många händelser att det sedan var svårt att somna om.

Under lördagen avslutades träningskörningarna inför Italiens Grand Prix och i 250-klassen överraskade Börje med att vara femma på listan. Kent åtta. Engelska motorsportskribenter intervjuade Börje. Tog kort, skrev i anteckningsblock och sade ”I see” flera gånger. De ”smällde av” ett kort även på mig och det blev inte sista gången som jag fick sola mig i glansen från Jansson.

Ett par kvällar var vi inne i Imola centrum och såg på folklivet. Det var lagom gångavstånd från depån och det var skönt att komma bort från motorcyklarna en stund. Vi såg på alla vackra italienskor medan vi satt på restaurang och åt spagetti.
Kvällen före tävlingen satt vi utanför Kents buss och hade ett litet samkväm. Kents farbror, kallad ”Masken” har rest hit för att heja på brorsonen. Två journalister från Expressen har kommit i dag enbart för Kent och Börjes skull. Björn Gorner och Bertil Broman. Båda är jättetrevliga och intresserade av motorsport. Synd bara att de behövde lyssna för mycket på ”Maskens” utläggningar och för lite på fakta från de båda VM-förarna…

På tävlingsdagens morgon fick vi problem med Maico-125an. Den gick plötsligt orent vid varmkörningen. Jobbade med cykeln in i det sista för att få den att sluta misstända. Alldeles före start ett sista desperat försök och bytte tändspolen utan gott resultat. Börje kom inrullande i bandepån endast efter två varv. ”Finito”
Dave Simmonds vann med sin special-Kawasaki. Kent tvingades också bryta tävlingen i 125cc.

250-klassen blev däremot något helt annat för svenskt vidkommande. Både Kent och Börje var redan från första varvet med i täten. Spänningen var på topp redan innan starten. Phil Read och Silvio Grassetti var sena och publiken visslade och ropade efter dem. Men ingen start utan dessa idoler så stämningen hann trissas upp innan alla var på plats på gridden.

Min uppgift under tävlingen bestod i att visa skylt åt Börje från bandepån. De första två varven behövde jag inte visa tavlan alls. Börje låg på femte plats och befann sig vara med i ledarklungan. Han kunde själv se vilken placering han hade.

På slutet blev det dramatiskt! Det var två varv kvar och jag visade just Börje att han hade sju sekunder tillgodo på Santiago Herrero. Ställningen var Phil Read, före Caruthers och Kent Andersson. Sedan följde Börje hårt jagad av spanjoren Herrero på sin luftkylda encylindriga Ossa. Plötsligt dök det upp ett par av Herreros folk och pekade på min tavla, ruskade på huvudena och slog i armarna. Jag blev alldeles paff och förstod först inte ett dugg vad de menade. De ville att jag sista varvet skulle visa Börje fel tidsmarginal och på det viset få honom att släppa av på tempot så att spanjoren kunde passera och ta mera VM-poäng. Det stod mycket på spel. Herrero hade god chans att ta hem titeln. Endast en tävling kvar efter denna. Jugoslaviens deltävling i Opatija. Emellertid ändrade jag ingenting och Börje höll tempot och lyckades bli fyra över mållinjen med Herrero som femma.

Svenskarna trea och fyra i 250. Inte var dag sådant händer. Börje berättade senare att Herreros folk hade pratat med honom redan under träningen om hur viktigt det var för dem att deras förare tog många poäng inför avgörandet i Opatija. Orsaken till att de över huvud taget talade med mig om att lämna plats för Santiago, sade Börje, berodde på att han var skadad i en hand och kunde inte satsa som han brukade i fartsvängarna. Om Herrero varit frisk hade jag normalt inte haft en chans mot honom avslutade den alltid ödmjuke Jansson.

Den dagen var en stor upplevelse för de svenske och inte minst för mig som så oväntat blev inblandad i spelet bakom kulisserna i VM-cirkusen. Kent och Börje upprepade sina placeringar i 250 vid avslutningen i Opatija veckan efter. Men det är en helt annan historia.

Sindbad vägfararen
Leif Rosell

29/07/2025

🏁 CLASSIC TRIAL PÅ ÅRSRACET 🏁

Text av Lars Gerestad, en eldsjäl inom LMS Trial.

Startfältet i Classic Trial - består, som ni nog förstår - till större delen av goa gamla gubbar med allehanda krämpor. Här finns förare med nya höftkulor, prostatabesvär, astmatisk hosta, opererade knän, ledgångsreumatism, löständer, diskbråck, för högt blodtryck, spikade handleder, alltför stora magar, eller bara käpp och rullator - men ta mig fan - köra trial det kan de!

Glädjande ska ni veta, att sen några år tillbaka finns det också ett antal damer - utan några krämpor får vi hoppas - och som på kort tid blivit rejält duktiga trialåkare de också…

En del tränar fyra gånger i veckan, eller åker på träningsläger till England, andra tar fram trialcykeln bara någon gång om året, och trots det kör de lika bra ändå… Några tar det hela på hundra procent allvar, andra skrattar gott om det skulle råka bli någon femma här och där. Vissa har svarvat nya hjulaxlar i titan, någon har gömt en ny Marzoochi inuti sin gamla framgaffel. Vem bryr sig - inte jag. Gör som jag, gå runt i depån istället och bara njut av att se alla läckra gamla klassiska trialhojar.

Ni ska veta att, trial är en sport som är helt befriad från alla dessa hysteriskt skrikande sportkommentatorer. Det här är något som mera liknar en enkel trivsam familjeutflykt. Här umgås vi trialåkare tillsammans, hjälper varandra, diskuterar bra spårval, o.s.v. Klarar man av att köra en sektion helt utan prick, så är det en oskriven regel att föraren då får applåder. Ni får självklart gärna hjälpa till med det.

Dessa goa trialgubbar och trialtjejer, är ju alla levande bevis på att den faktiska åldern eller några små krämpor inte har någon betydelse, utan genom att få köra sin trial, så håller man sig faktiskt i betydligt bättre trim, och känner sig dessutom mycket yngre, piggare och gladare. Kör du trial från soffan, eller har du inte lyckats få frikort på vårdcentralen, så är du lika välkommen ändå att vara med i vårt gäng. Passa på att ställa frågor, för här har du chansen att prata trial med de som kan.

Observera att i trial - får man inga prickar - man tar dem alldeles själv!

27/07/2025

Harry "Professorn" Lundberger. Foto: Esso Gunnarsson

Filbyterna Speedway
MCHK rundbana

25/07/2025

🏆 DEN SVENSKA VM-TRIUMFEN I SPEEDWAY 1961🏆

På 30- och 40-talet anordnades rundbanetävlingar på många idrottsplatser ex i Jägersro, Gåsebäck, Limhamn, Arlöv och Hyllinge.

För att kunna anordna större internationella tävlingar fördes en diskussion om att använda Malmö Stadion. Efter en hel del motstånd gick idrottsstyrelsen och idrottsklubbarna med på en provtävling i Speedway 1958. Tävlingen vanns av publikfavoriten Peter Craven före Rune Sörmander och Ove Fundin.

Det visade sig att banan klarat sig bra så motståndarna tystnade och 1959 beviljades en ny tävling på Malmö Stadion. Den vanns av Ove Fundin före Peter Craven och Ronnie Moore (alla tre världsmästare).

Idrottsstyrelsen var nöjd och välkomnade speedwaysporten tillbaka. Man tog fasta på detta och beslutade att söka VM-finalen 1961. För att klara denna stora utmaning genomfördes en provtävling innan så att funktionärer och arrangörer skulle få lite rutin. Det var en landskamp mellan Sverige och Tjeckoslovakien.

Tävlingen gick bra och den 15 september strömmade publik från Sverige och utlandet till Malmö Stadion. Den inhemska publiken blev inte besviken. Tre svenskar belade de första platserna. Ove Fundin, Björn Knutson och G**e Nordin. Enda missen var att startgrinden hakade sig så arrangörerna fick "rycka ett målsnöre" i sidled som nödlösning. Speedwaysporten var sedan tillbaka flera gånger på Malmö Stadion.

Det stora intresset för sporten födde idéer om en permanent motorstadion. Man började leta efter ett lämpligt område i Malmö-trakten. Ett gammalt nerlagt kritbruk i närheten av Husie kyrka i Elisedal blev platsen där motorstadion skulle förläggas.

1971 kunde man sätta igång. Man fick börja med att fylla igen ett nio meter djupt vattenfyllt hål. Fyllnadsmaterial fick man från det idag illa beryktade Rosengård. Delvis fördröjdes projektet av tillstånd som inte beviljades. Men våren 1974 kunde man börja träningsköra på den nyanlagda banan. Nu nästan 40 år efteråt är det full verksamhet och serielag som Hjälmarna SMK Malmö och senare Gnistorna MK Tändstiftet har sin hemmabana på Malmö motorstadion i Elisedal.

Sedan 20 år tillbaka har vi som håller på med veteranspeedway lånat banan för vår- och höstträffar.

Text: Carl Axel Johansson. Saxat ur 47-Årsracets program.

Filbyterna Speedway
MCHK rundbana
Motorklubben Tändstiftet Malmö

24/07/2025

23/07/2025

Tidsschemat för 60-Årsracet!

Linköpings Motorsällskap, MCHK-Racing, Filbyterna Speedway,
MCHK, Cross & Trialveteranerna SE

16/07/2025

Classic cross 1985 och 20-Årsracet!

På 20-Årsracet 1985 var motocross med på programmet för första gången. Det var 7 classic cross förare på plats. Det kom att dröja fram till 28-Årsracet innan det blev en mer tävlingslik tillställning för crossåkarna.

Fotot har vi fått från Peo Hedenskog. Han har varit med sedan dess på samtliga Årsrace, som förare men också som besiktningschef. Nu har han både barn och barnbarn som är med och kör.

I besiktningen har han alltid haft hjälp av ett gott gäng från Cross & Trialveteranerna: Ulf Eriksson, Jan Isgren, Christer Karlsson Helmut Blahusch och alla med sina respektive.

Peo och hela hans gäng har alltid gjort en helhjärtad insats både på och utanför banan och har stöttat och hjälpt oss i tävlingsledning alla år.

Stort Tack Peo och hjärtligt välkomna på 60-Årsracet!

11/07/2025

🗃 Besök Jubileumsutställningen i LMS kansli under Årsracet! 📖
Ta del av ett axplock ur arkivet från LMS 100-åriga historia. Utställningen hittar du i Linköpings Motorsällskaps kanslihus på Linköpings Motorstadion, Sviestad.