19/08/2026
Barnet blir problemet - glömmer att fråga vad som är problemet för barnet.
Vi pratar om inkludering och ”En skola för alla”, men hur väl stämmer det? Speciellt för ett barn med NPF?
Jag ser att autistiska barn riskerar att hamna i skymundan. Barnet som sitter tyst och använder nästan all sin energi till att hantera ljud, människor, förändringar och sociala krav. Medan barn med ADHD, istället riskerar att bli ”de jobbiga”. Barnet som avbryter, inte sitter still, vägrar, får utbrott eller går.
Men en vägran är inte bara en vägran. Ett beteende säger någonting. Kanske kravet blev för stort, instruktionen otydlig eller ljudnivån för hög. Kanske barnet har kämpat hela dagen tills inget fanns kvar.
Därför försöker jag möta barn med nyfikenhet istället för irritation.
Inte: ”Hur får jag barnet att sluta?” utan: ”Vad försöker barnet berätta för mig?”
Skolinspektionens granskning av undervisningen för elever med NPF visade att två av tre granskade skolor behövde utveckla sitt arbete. Eleverna visste också ofta själva vad de behövde – men lärarna kände inte alltid till behoven. Barnen visste. Men hade vi lyssnat?
Samtidigt är detta inte bara ett lärarproblem. Det finns fantastiska lärare som både kan, vill och ser. Men en lärare kan veta precis vad ett barn behöver och ändå stå med en hel klass, för lite personal, tid och resurser. Vi kan inte kräva att lärare ska ”se varje elev” utan att ge dem förutsättningarna att faktiskt göra det.
Mitt arbete slutar inte heller bara för att skoldagen gör det. Genom mitt företag arbetar jag för att skapa fler möjligheter till rörelse för barn och unga – och vill särskilt lyfta hur värdefull rörelse kan vara för barn med NPF.
Rörelse behöver inte betyda att vara bäst eller passa in i traditionell idrott. Det kan vara ett sätt att få utlopp för energi, hitta fokus och känna: ”Här kan jag lyckas.”
Jag tror inte på att sänka kraven på barn med NPF.
Jag tror på att skapa förutsättningarna som gör att de kan nå dem. För bakom barnet som kallas jobbigt, stökigt eller besvärligt finns fortfarande ett BARN.
Och beteendet försöker ofta berätta något som vi vuxna behöver bli bättre på att lyssna på!