04/12/2025
IDENTITET, ATT BLI UPPMÄRKSAMMAD OCH KAMPSPORTSRESANS OLIKA FASER!
Alla resor i livet kan delas in i faser. Mina första trevande steg i kampsporten hade många orsaker. Jag ville gå ned lite i vikt, jag ville "lära mig slåss" och jag tyckte kampsport var tufft.
Jag fick såklart snabbt en lektion i ödmjukhet och jag fastnade för hur svårt det var.
Ganska snabbt ville jag bli "bäst". Jag tränade hårt och mycket, jag tävlade mycket. Men jag blev aldrig bäst. Och när jag insåg vad som krävdes för att bli bäst så kom jag till insikt att jag var en bättre tränare än fighter. Därmed lämnade jag både motionärsf-as och tävlings-fas bakom mig. Det var en långdragen känslosam process (flera år).
Men nästa mål var att bli den bästa coachen. Att lägga hela min själ och all min energi på att hjälpa andra att bli bäst. De som vill bli bäst. Det är värt att nämna att det är mer tidskrävande att hjälpa andra att bli bäst, jämfört med att själv bli bäst.
Efter många år i denna roll börjar även det gå mot sitt slut.
Det är så lätt att glömma att vi alla (i kampsporten) rör oss i den här resan. Och jag har många gånger blivit djupt besviken när en annan människa lämnar tävlings-fasen, eller lämnar mig som tränare för någon annan tränare/klubb. Men det är ju så naturligt.
Jag har ju själv gjort det, ingen stannar för evigt.
Med risk för att bli lite filosofisk och cynisk - så försöker jag leva mitt liv som om jag redan ligger på dödsbädden.
Vem står där bredvid oss, i slutet? vår familj. Det är det sista vi har.
Jag har coachat tusentals matcher men jag tror de flesta knappt kommer ihåg att jag var där. Hur många har coachat mig utan att jag uttryckt min tacksamhet?
Jag vill inte peka finger mot någon. Jag bara ventilerar och reflekterar.
Det har funnits personer som genom åren riktat tacksamhet och uppmärksamhet mot mig. Det har verkligen betytt så mycket för mig. För jag är inte mer än människa, och det var (med betoning på var) min önskan att bli uppmärksammad som en bra och stöttande coach.
Nu lämnar jag den rollen och kliver in i en ny roll som jag brinner för. Att träna barn, ungdomar och motionärer. Folk som behöver hjälp att hitta kärleken och gemenskapen i kampsport. Dom kanske inte vill bli bäst. Men dom vill bli BÄTTRE, dom vill ha KUL och dom söker det SUNDA, hälsa och gemenskap.
Stort tack till alla mina tränare och alla som har coachat och hjälpt mig genom åren.
Tack alla tävlingsfighters som givit mig förtroendet att hjälpa dem på resan.
Extra stort tack till alla som valt att uppmärksamma mig på ett positivt sätt.
ps. Jag lämnar inte kampsporten, jag bara byter identitet/roll i kampsporten.
Bild på mig och Linnea. Linnea har flera gånger uppmärksammat mig och det uppskattar jag väldigt mycket.
