Mathias Zachau

Mathias Zachau Idrottsfysiolog (BSc Sport Science). Din coach för att bygga muskler och tappa fett utan att bo på gymmet.

08/09/2026

Många säger att kroppen fungerade bättre när man var 20.
Man återhämtade sig snabbare.
Kunde träna mer. Sova en natt och var odödlig igen.

Men det finns också positiva nyheter:
Vissa saker fungerar exakt lika dåligt efter 40.

Till exempel:
• Att säga “du med” när servitören säger “smaklig måltid”.
• Att komma på ett perfekt svar på en förolämpning tre timmar senare i duschen.
• Att gå in i ett rum och direkt glömma varför man gick dit.
• Att låtsas förstå reglerna i ett sällskapsspel efter att någon förklarat dem i nio minuter.
• Att höra sitt eget namn nämnas på andra sidan rummet och omedelbart sluta lyssna på personen framför en.
• Att säga “vi måste verkligen ses snart” till någon man båda vet att man inte kommer träffa på två år.
• Att hålla ögonkontakt med någon man möter i en lång korridor utan att börja titta på väggarna.
• Att veta vad man ska göra med händerna när någon tar ett gruppfoto.
• Att svara “bra” på frågan “hur är läget?” innan man ens hunnit kontrollera hur läget faktiskt är.
• Att gå förbi någon man halvkänner och på 0,4 sekunder avgöra om relationen kräver nick, hej, handslag eller fullständig ignorering.
• Att höra någon säga “du känner väl Anders?” och desperat försöka lista ut vilken av mänsklighetens 14 000 Anders de menar.
• Att säga hejdå till någon och sedan upptäcka att ni båda ska gå åt exakt samma håll.

Så ja.

Kanske återhämtar sig kroppen lite långsammare efter 40.
Men social kompetens?

Fortfarande samma tveksamma grundkapacitet som vid 20.

Har jag missat något på listan? 😅

Samma år som jag fick veta att min andning inte fungerade som den skulle läste jag Into Thin Air.Jon Krakauers bok handl...
02/09/2026

Samma år som jag fick veta att min andning inte fungerade som den skulle läste jag Into Thin Air.

Jon Krakauers bok handlar om katastrofen på Mount Everest 1996, då åtta människor dog under ett och samma dygn.

Jag kunde inte sluta tänka på den.

Det var svårt att förstå varför någon frivilligt utsätter sig för något så farligt. Samtidigt kunde jag förstå längtan. Vad är det som får en människa att fortsätta uppåt när kroppen skriker åt henne att vända om?

Jag hade aldrig klättrat i berg. Inte egentligen. Jag hade bouldrat inomhus i perioder, men nu slukade jag allt jag kom över om bergsklättring. Till varje måltid såg jag en dokumentär, en intervju eller en berättelse från någon expedition.

Samtidigt fick jag diagnosen astma.

Jag började springa för att förbättra min kondition. I början räckte fem minuter för att jag skulle bli ordentligt andfådd.

Kanske var det just därför bergen fastnade i mig.

När andningen hade blivit en begränsning började jag drömma om platser där den skulle sättas på sitt yttersta prov.

Om att springa på 2 000 meters höjd. Ta mig uppför omöjliga stigningar med händerna mot berget och sedan dundra nerför igen, med pulsen hamrande i bröstkorgen och bergstoppar som siluetter mot himlen.

Det finns tydligen ett namn för det: skyrunning.

Mitt utgångsläge var inte direkt självklart. Jag hade en lungsjukdom, knappt genomsnittligt VO₂max och ingen bakgrund som löpare.

Men någonstans måste man börja.

Så jag började anmäla mig till lopp. De gav träningen en riktning och mig en anledning att ta tag i det jag annars bara gick runt och drömde om.

Fem kilometer blev en mil.

En mil blev 15 kilometer.

Sedan halvmaraton.

Nästa helg springer jag 22 kilometer på GBG Trail Run. I slutet av september väntar fjällen i Hemsedal.

Jag vet inte om jag någonsin kommer att springa genom Alperna mellan Italien och Frankrike.

Men jag vet att jag inte kommer att kunna sluta tänka på det förrän jag har försökt.

Vill du gå ner rejält i vikt i höst - med en plan som är byggd för både resultat och verkligheten?Idag stänger anmälan t...
31/08/2026

Vill du gå ner rejält i vikt i höst - med en plan som är byggd för både resultat och verkligheten?

Idag stänger anmälan till Viktkampen.

Viktkampen är för dig som vill göra en tydlig förändring under 16 veckor, med struktur, uppföljning och ett upplägg som anpassas efter din vardag, din nivå och dina mål.

Under perioden arbetar vi med:

✅ Kost som skapar resultat utan att göra vardagen onödigt krånglig
✅ Träning för styrka, kondition och bättre kapacitet
✅ Veckovisa incheckningar och justeringar
✅ Strategier som hjälper dig att följa planen även när motivationen varierar
✅ En hållbar fortsättning efter den mer intensiva perioden

Det här är ett offensivt upplägg som kräver engagemang från dig.

Du får en tydlig plan, löpande stöd och en coach som följer hur det går och hjälper dig att justera längs vägen.

Det är lätt att tänka att man ska ta tag i det efter semestern. När jobbet lugnar ner sig. När det finns mer tid.

Sedan är det plötsligt jul och samma sak står överst på listan inför nästa år.

Om du har funderat på att gå med är det idag du behöver ta nästa steg. När anmälan stänger är möjligheten att vara med i den här omgången förbi.

Kommentera VIKTKAMPEN nu så skickar jag mer information direkt till dig. 👇

Har du blivit annorlunda behandlad på grund av vikt?
30/08/2026

Har du blivit annorlunda behandlad på grund av vikt?

Något jag stöter på regelbundet i coachning är människor som tränar bra, gör tydliga framsteg och egentligen har väldigt...
25/08/2026

Något jag stöter på regelbundet i coachning är människor som tränar bra, gör tydliga framsteg och egentligen har väldigt mycket som talar för att träningen fungerar.

Men trots det så känns det som att man ständigt ligger efter.
En anledning är förstås vad man jämför med.

Om en stor del av ditt flöde består av människor som har lyckats (läs: personer som har tränat i 10-15 år, tävlar i styrkesport, har ovanligt mycket muskelmassa eller helt enkelt befinner sig långt ut i fördelningen för vad människor presterar och ser ut som), då börjar det så småningom påverka vad du uppfattar som normalt.

Det märks framför allt när man pratar om resultat.

En kvinna kan ha blivit betydligt starkare på ett år, byggt muskler, förbättrat tekniken och fått en helt annan träningskapacitet. Men utvecklingen kan trots det uppfattas som medelmåttig, eftersom man jämför sig med någon vars nivå representerar många års träning.

Det här är en anledning till att jag tycker att träningsloggar är underskattade.

När vi går tillbaka 6, 12 eller 24 månader så är det lättare att se mönster. Vikter som idag känns självklara var tidigare tunga. Kanske har det till och med blivit dina uppvärmningsvikter. Volymen som idag känns normal hade varit svår att återhämta sig från då. Tekniken både känns och ser annorlunda ut. Kroppen har förändrats.

Det är lätt att glömma sådant eftersom man vänjer sig och normaliserar.

Sociala medier gör samtidigt jämförelsen med andra väldigt tillgänglig (och jämförelsen med sitt tidigare jag märkligt otillgänglig). Det är synd för det gör inte så snälla saker mot det vi kallar motivation, självförtroende och träningsglädje.

Ambition är bra. Höga mål är bra.

Men vilken referenspunkt du använder påverkar hur du tolkar det som händer på vägen dit. Ibland behöver du titta mer på hur långt du har själv har kommit istället.

24/08/2026

Håller du med? Eller finns det faktiskt bättre och sämre anledningar att träna?

Adress

Gothenburg

Öppettider

Måndag 09:00 - 17:00
Tisdag 09:00 - 17:00
Onsdag 09:00 - 17:00
Torsdag 09:00 - 17:00
Fredag 09:00 - 17:00

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Mathias Zachau postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Affären

Skicka ett meddelande till Mathias Zachau:

Dela