18/05/2021
Jag har länge velat vänta med att berätta - kanske för att det då skulle bli så verkligt.
Men efter många års funderande och i samband med förändrad familjesituation så har tiden kommit för ett avslut.
Det är med sorg i hjärtat som jag berättar att jag nu kommer att avveckla min dansverksamhet. Beslutet togs egentligen för drygt tre år sedan, men det är först nu det har blivit verklighet.
Jag har levt och andats dans ända sedan jag som 5-åring tog mitt första danssteg. Jag har undervisat tusentals elever genom åren och jag har mött fantastiska människor genom mitt jobb. Jag har besökt platser jag aldrig skulle ha besökt om det inte vore för dansen. Dessutom så har jag fått underbara vänner - tack vare dansen.
Jag har drivit dansskola i 25 år och arbetat med dans i nästan 30 år - jag är otroligt stolt över den resa jag gjort - och då menar jag inte bara ett VM-guld, SM-guld och alla andra fantastiska prestationer. Jag är också stolt över att ha fått ge så många barn, ungdomar och vuxna ett intresse - i vissa fall mer än så. Det finns flera elever som tog dansen med sig vidare i livet och idag arbetar med dans på olika sätt - tänk att jag har varit en del av det.
Jag har varit förbundskapten för det svenska landslaget och jag har tränat både det norska och det svenska landslaget. Jag har inte bara tränat världsmästare - jag har också skolat en världmästare.
Vad jag inte visste var att - i mitt jobb som danslärare - så ingick det även att vara kompis, extraförälder, en extra vuxen och kurator. Jag har stöttat många trasiga tjejer med ätstörningar, självskadebeteenden, ångestproblematik och suicidala tankar. Jag har gjort orosanmälningar, följt tjejer till ungdomsmottagningen, pratat med föräldrar och haft kontakt med olika myndigheter.
Jag har avverkat hundratals timmar med gråtande tjejer där det handlat om allt från oförstående föräldrar, utanförskap, mobbning till brustna hjärtan. Jag har också haft många samtal med förtvivlade föräldrar om tonårstrotsande ungdomar, alkohol och rökning.
Jag har torkat snoriga näsor, tårar och blod. Jag har lindat fötter och knän och tröstat skadade och ledsna ungdomar. Jag har gått igenom de flesta samtalsämnen som finns med de yngsta barnen. Jag har skrattat. Och gråtit. Och glatts med andra.
Att vara danslärare har varit så mycket mer än att ”bara” stå framför en grupp barn och undervisa. Jag är även ekonomiskt ansvarig, ansvarig för marknadsföring, arbetsgivare, schemaläggande, kollega, produktionsansvarig och mycket mer...
Mitt i allt det här är jag också mamma och maka... Jag har gett så mycket av mig själv till så många under lång tid av mitt liv - nu är det dags att prioritera mig själv och fokusera på vad som komma skall. Jag studerar på heltid och har siktet inställt mot nya mål.
Att stänga dansskolan innebär inte att jag stänger dörren - jag öppnar upp för nya möjligheter.
Det är självklart jobbigt att säga hejdå till mitt livsverk - min ”bebis”. Men jag vet att det kommer nya utmaningar. Och känner jag mig själv så kommer jag nog aldrig att släppa dansen helt.
Jag vill avslutningsvis tacka alla dansare och föräldrar som valde att ge mig förtroendet. Tack också till de dansföräldrar som fanns där lite extra när det behövdes. Tack alla härliga kollegor jag samarbetat med och mött genom åren.
Tack alla fantastiska danslärare som undervisat på dansskolan - ni är grymma.
Tack Ove för att du stöttat mig med de val jag tagit ända sedan vi träffades för 24 år sedan.
Och det allra största tacket till mamma och pappa som varit mina största supporters och stöttepelare från dag ett tills idag.
Och jag tänker gå vidare i livet med samma motto som Astrid Lindgrens Pippi: ”Det där har jag aldrig provat förut, så det klarar jag helt säkert”
Massa kramar Sofia ❤️
