Creektrekking, Steinkjer (2026)

27/08/2023

TVERRELVA – BLÅFJELLAS BLODÅDER

Det var ett år sedan jag upptäckte den, bäcken med de röda stenblocken. Den rinner som en blodåder genom det mäktiga norska fjällandskapet Blåfjella-Skjækerfjella. Sonen och jag hade varit på väg mot Steinkjer och Trondheim för att fiska. Jag svängde in creektrekkingbussen på den grusade parkeringsytan vid eldkåtan och tog en bensträckare. Då hörde jag bruset och följde stigen fram mot klippkanten. Jag blickade ner mot de kraftiga, rödaktiga stenblocken och gav jag mig själv ett löfte om att återvända. Att få se en glimt av en så här fin creektrekkingbäck utan att utforska den, det går bara inte.
💦
I år var vädret ungefär detsamma som då. Molnigt, fuktigt och med en himmel som gav föraning om att den hade något att släppa ner. Inte de bästa förutsättningarna för creektrekking. Fuktiga stenar är lurigt hala så det kräver en försiktighet som tar bort lite av tjusningen med creektrekking. Men jag hade bestämt mig, Tverrelva på Blåfjella-Skjækerfjella bara skulle utforskas!
🥾
Strax efter att vi klättrat ner i bäcken delade den sig på två sidor om en bergknalle. Forsen är så ofantligt vacker här, både vild och mjuk på samma gång. Böljande klipphällar och vilt vatten om vartannat och plötsligt, ovanför kullen möts den igen och blir alldeles stilla. Creektrekking upp längs Tverrelva är en ständig upp- och ner vandring, man tvingas ofta upp i snårig terräng utmed bäcken för att sedan kunna hoppa ner på stenbumligar och klipphällar med vatten som forsar runt dem eller kastar sig ut för fall. De släta klipporna skapade helt fantastiska vattenrutchkanor som såg lockande ut, men gissar att rygg och svanskota skulle bli mindre glada om jag hade försökt åka i dem.
💦
När det var som roligast bestämde sig molnen för att släppa ut allt de burit på ovanför oss och det blev en blöt vandring tillbaka genom vattenmättad myrmark. Blöt in på bara kroppen var jag när vi satte oss i Creektrekkingbussen och styrde mot svenska gränsen. Men glad över att fått uppleva Blåfjellas blodåder. Hit måste jag tillbaka!
🇳🇴

23/08/2023

”LÅN GJERNE BÅTEN MIN VETJA”

”Er du her igjen i år? Du må virkelig like dette!” Den blonda norrmannen log när jag vevade ner rutan. Förra sommaren hade vi övernattat med creektrekkingbussen här. Strax efter gränsen på norska sidan hade park4night-appen märkt ut en udde i sjön. I de trolska dimmorna hade jag tagit ett morgondopp och sonen hade stått länge med fiskespöet i skymningstimmen. En minnesvärd plats! Nu komna från Stekenjokk och färd förbi Jormvattnet och Gäddede, låg kvällssolen på trädtopparna. Sonen och jag tittade på varann och konstaterade att det är klart att vi kör tillbaka till platsen vi stod på förra året. Den gropiga vägen går förbi två gårdar. Det känns som om man kör över deras mark och förra året stod två norrmän här och eldade när vi kom. Nu såg jag återigen en rökpelare när vi svängde ner. Precis som förra året vevade jag ner rutan och hälsade. Samma eldplats, samma norrman. Han kände igen creektrekkingbussen och skrattade gott åt att vi var tillbaka. Han mindes att sonen min gillade att fiska och pekade mot ekan som låg uppdragen i gräset bredvid bryggan. ”Lån gjerne båten min vetja”
🚣‍♀️
Jag rodde, sonen fiskade. Solen sjönk, vattnet var stilla och det ekade över sjön när kossorna, i en lada på andra sidan, råmade i kör. De kraftiga gamla träårorna låg löst i öppen klyka. Jag höll hårt i dem för att inte tappa. Det enda jag kunde göra var att sitta och ta in kossornas ljud, känna kvällfukten mot mina kinder, titta på hur den sista brandgula strimman från solnedgången sakta blev mindre, ro ekan några meter när sonen bad mig byta fiskeplats och ducka när hans kastspö ven över huvudet. Jag som annars alltid är på väg, i rörelse, kunde nu bara sitta stilla och känna natten krama oss. Välgörande är ett litet ord här, skulle vilja kalla det livsgörande. En ”bara-vara-stund” som etsar sig fast i kroppen som en inbyggd energireservoar. Kommer till go nytta i mörkare tider.
✨
Norrmannen presenterade sig som Knut och om du läser detta Knut så vill jag säga ”Tusen takk for gjestfriheten!”. Ingen fisk blev det dock, men det gör inget.
🎣

22/08/2023

NÅGONSTANS

mitt ute på den pampiga Stekenjokkplatån, i renarnas och viddernas land, glimmade det till. Det platta landskapet med en 360° vidsträckt vy skapar en känsla av att kunna se till världens ände. Begreppet oändlighet blir mindre abstrakt här.
✨
Vi stannade och klev ur creektrekkingbussen, regnet duggade lätt men en ljum värme omslöt oss. Jag ville kika närmare på det där som glimmade. En creektrek eller ett vattenfall var inte något jag hade förväntat mig att se just här, mitt på den utsträckta platån. Men desto närmare vi vandrade det där som glimmade, desto mer förväntansfull blev jag. Stora klipphällar, stenblock som hängde ut över en brusande bäck med vattenfall. En perfekt fikapaus-creektrek, kanske snarare en creekhike, bara fanns där mitt framför oss, väntandes på att bli upptäckt och utforskad. När jag hittar en sån här bäck, helt oväntat, är det som det spritter i kroppen. Pausen från färden genom Stekenjokk blev inte bara en bensträckare, det blev en benhoppare.
✨
En stund av total glädje.

18/08/2023

KUNDE INTE LÅTA BLI

Även om jag förstod att Hans drastiskt minskat våra möjligheter att hitta en bra creektrek, så drog det i mig. Planerna att köra upp genom Norge hade jag redan övergett, vill ju hitta steniga bäckar, inte översvämmade. Men ingen sommar utan ett norrlandsäventyr, så sonen och jag styrde Trekky, creektrekkingbussen, norrut.
🧭
När vi klev in i Trekky hade vi fortfarande inte bestämt vart vi skulle åka, men strax innan Uppsala bestämde vi oss för att sikta på övre delen av Vildmarksvägen. Någonstans i skogarna mellan Sollefteå och Dorotea slog vi läger för natten. Tackar appen park4night för att den guidade oss till den rofyllda udden i sjön med det timrade vindskyddet. Sonen gjorde några kast med fiskespöet medan jag tog in vyerna, dofterna och känslan av en skymning som speglade sig i vattenytan.
🙏🏻
Ett lugn sprider sig i kroppen när lungorna fylls med norrlandsluft, skalet av den stressade stockholmaren krackelerar behagligt och den där känslan av att vara en liten varelse någonstans ute i den stora ensligheten omfamnar en. Med ens blir jag varse varför kroppen talade om för mig att inte låta bli.
✨

13/08/2023

KLINTENS TVÅ SIDOR

Eftermiddagsvandring vid Högklint. Lika populärt som det är att besöka utkikspunkten vid Högklint, lika tomt och ensligt är det att istället vandra nedanför på den karga klippiga strandremsan. Klinten lutar sig stundom över en som ett gigantiskt tak och en hisnande känsla infinner sig när tankarna far iväg om hur sandsten och klippblock kan komma kanande både från sidan och ovanifrån. Men det är andlöst vackert här!
✨
Solen som börjar dala når inte alla skrymslen och det krävs ibland både händer och fötter för att ta sig fram. Sonen, som är en duktig klättrare, fick dock erkänna sig besegrad av det porösa berget som definitivt såg lättare ut nerifrån än vad det visade sig vara. Den lilla pricken i bilden med klintkullarna är han… som försöker ta sig ner igen. Det gick bra till slt som skönt är.
🙏🏻
Grottor lockar till att utforskas och sist jag vandrade här var det ett par som hade slagit läger för natten i en av dem. Jag älskar den här karga sidan av Högklint. De lodräta, urgröpta, branta klintväggarna ger mig en känsla av att kliva in i en uråldrig värld. Uppe på klinten ges en mäktig utsikt över Visbys hamninlopp, med här nedanför finns en tyst värld med en näst intill sakral känsla.
✨

12/08/2023

VI HAR EN DEAL…
Sonen och jag. En del av sommaren jagar vi vindar, den andra delen jagar vi bäckar. Men medan sonen wingfoilar i vindarna, passar jag på att ta korta vandringar. Vindjakten tar oss till ställen jag annars kanske inte skulle hitta och mina vandringar blir sådär härligt spontana. Här på Koviksudden ligger ett gammalt fiskeläger, med silvergråa fiskebodar vackert målade av moder natur. Det lilla kapellet ligger där äng möter hav och vind. Min enskilda ”andakt” får jag av att i tysthet vandra omkring i omgivningarna, en sagovärld, en svunnen tid. När jag blickar ut över havet ligger den charmiga fiskebåten på ena sidan, på den andra ser jag samtiden… sonen som ger sig ut för att bli ett med vinden ett tag. Kontrasten är vacker.

05/08/2023

PLUPP

Minns ni den gamla seriefiguren Plupp? Varelsen med det blå yviga håret, som bor norröver i en torvkåta intill Blåvattnet?
🌊
Jag känner mig som Plupp efter det här tidiga morgondoppet. Håret flyger, jag blickar ut över blåvatten och ler åt tanken att jag äntligen nått fram. Nästan. Till en dröm jag haft sedan jag var liten, ungefär då min far läste om Plupp för mig. Det var också han, min far, som visade mig Ihreviken på Gotland. Hit tog han mig och min bror om somrarna. Till viken där de mäktiga klintarna möter stenstrand och sanddyner. Viken som ramar in solnedgången likt en tavla och där de enda åskådarna till mitt morgondopp är rabbisarna som kikar fram i gräset. Drömmen var egentligen ett tyst löfte till mig själv. Att någon gång i livet ha en egen liten stuga i Ihreviken. Precis som Plupp vara nära blåvattnet, fast inte norröver utan det blå vattnet som omringar den här magiska ön.
🌊
Nu efter en minst sagt intensiv och arbetsam resa från att jag köpte den där biten mark till att jag, efter många möten, skisser, mailväxlingar och över 500 dokument senare, äntligen fått bygglov! Snart får jag sätta spaden i marken. Till dess har jag satt en bänk på tomten, för att kunna sitta och bara känna in ljuset, ljuden och stilla stanna i känslan av att jag nått fram till det där löftet jag gav mig själv som barn.
🙏🏻
Firar med både soluppgång och solnedgång vid havet. Här får min rastlösa själ ro. Kanske har vi alla en sådan plats? Vet inte, vet bara att min är precis här.
✨
Jag har varit tyst här på insta länge, men jag bär på flera äventyr att berätta om, filmer som klipps just nu och snart, snart stundar nya bäckvandringar. Tack för att ni hänger med!
✨

11/04/2023

ÄNTLIGEN… TRODDE JAG I ALLA FALL
Jag har alltid velat komma till Helags, varje gång jag sett skyltarna så har nyfikenheten ökat och önskan att nå den fjällstationen vuxit sig starkare. Så i år hade jag lagt planen och bokat Storulvån-Sylarna-Helags-Sylarna-Storulvån. En sträcka på totalt 7,2 mil. En perfekt påsktur för mig och sonen. Första dagen var vädergudarna var på ett strålande humör och lockade oss upp till Sylarnas fina fjällstation med klarblå himmel, sol och lagom vind. Men precis som vi fått erfara tidigare i dessa trakter, har vädergudarna ett lurigt sinne och ett nyckfullt humör…
☀️
I takt med den vackra solnedgången över Sylarnas vita vidder, såg vi hur prognosen blev allt sämre. Sedan vi för två år sen skidade tre mil i snöstorm på fjället under tio timmar hade jag gett sonen ett löfte (mig själv också)… inte en gång till. Så innan läggdags tog jag ett trist men nödvändigt beslut. Med en prognos på vindstyrka om ca 14 m/s och upp till 20 m/s i byarna i rak motvind mot Helags, så var jag tvungen att inse att Helags och jag får mötas en annan gång.
✨

15/01/2023

DET MISSLYCKADE ÄVENTYRETS CHARM

Ni som har hängt med här kanske minns att Sveån i Ramundberget fick högst betyg när jag utforskade Sveriges bästa creektrekking? Jag tänkte att Sveån som jag kallar ”De sju vattenfallens å”, måste vara mäktig att uppleva även på vintern. Kanske är fallen frusna, eller rinner de längs isklädda klippsidor? Målet var att med snöskor ta oss upp utmed kanten av ån till vindskyddet Färdmansrösta strax innan trädgränsen.
❄️
Dagen bjöd -13°C, snöfall och vind på 9 m/s. Till Sveån är det 2,5 km längs kanten intill skidspåren från bron över Ljusnan. Framme vid ån lämnade vi det preppade spåret och klev entusiastiskt rakt ut i skogen. Svårframkomligt, djupt, ibland ända upp till höfterna, nysnön skrattade åt snöskorna vi hade på oss. Dessutom tappade vi bort Sveån. Efter ca 1 km (kändes som 8 km) vek vi rakt österut och mötte till slt öppningen där ån under sommartid stoltserar med ett av sina turkosblå vattenfall. Gissar jag. Träden, den branta klippan med kraftigt snööverhäng gjorde att vi inte kunde komma tillräckligt nära för att luta oss ut utan att riskera att rasa. Vi vände tillbaka nedåt i våra egna upptrampade spår. Sen kom beslutet. ”Vi genar tillbaka över terrängen och rakt över Ljusnan istället för att följa skidspårskanten, det borde gå bra nu på vintern” sa vi båda. Vi är likadana, sonen och jag, vill alltid hitta en alternativ väg och lär oss aldrig av misstag. Så gena gjorde vi, vilket var tyngre, svårare och tog galet lång tid. Över Ljusnan kom vi men fick leta ett tag, treva oss försiktigt över då mittfåran var öppen där vi tänkt passera. Inga vattenfall blev det, inte nådde vi till vindskyddet och snöskorna bar oss inte som planerat. Jag lyckades sjunka ner och fastna i ett hål så sonen fick dra upp mig och snösluttningarna var nästan omöjliga att bestiga utan att emellanåt ramla handlöst framåt. Trötta, iskalla, lite blöta kom vi fram precis innan mörkret. Ett misslyckat äventyr kan man tycka, men galet mycket skratt och bra träning i benen!
Lärdomar:
• Att gå ”på känn” är svårare i vinterlandskap… allt ser precis likadant ut
• Genvägar som inte funkar på sommaren, funkar med största sannolikhet inte på vintern heller
• Det går inte snabbt med snöskor i tjock nysnö – se till att komma fram innan mörkret eller ha en pannlampa med (har jag ju alltid på sommaren)
• Misslyckade äventyr kan faktiskt vara riktigt roliga ändå 😊

08/01/2023

DEN DU ÄR

Vid tolvslaget den där stora natten, natten då världen höll andan samtidigt som land efter land i takt med att klockan slog midnatt över jordens alla tidszoner, smet jag tyst iväg. Festen där alla jublade, skålade och hurrade lämnade jag bakom mig och vandrade genom den fyrverkerifyllda vinternatten. Alla hade klivit ut på gatorna för att möta det nya årtusendet och var uppslukade av yran, på avstånd hörde jag sorlet från festen jag precis lämnat i smyg. Kanske var det oförskämt, kanske var det egoistiskt? Men vid det där magiska tolvslaget hade känslan bara tagit tag i mig. Jag ville tåga in i det nya millenniet på mitt eget sätt, som den jag är. Utan champagneglas och glitter. Bara i stillhet betrakta stjärnhimlen, omsluten av tystnaden. Det är väldigt många år sedan nu, men sedan dess välkomnar jag det nya året precis så. Mjukt och enkelt.
✨
Årets första dagar ägnar jag alltid åt att fundera kring viktiga vägval. Nu i krispig kyla på Skarvruet i Funäsfjällen. Tänk om livets vägval vore utmarkerade med ledkryss – vore lättare men kanske mindre spännande? Är det därför jag ofta drar mig bort från både vinter- och sommarlederna och alltid är mer nyfiken på det som är offtrail? Hänger det ihop med att jag ofta går mot strömmen? Vet inte, men ett vet jag… Det är den jag är.
✨
Önskar dig en riktigt god start på 2023 och att du gör dina vägval baserat på den Du är!
✨

08/01/2023

Varför inte planera en creektrekking i sommar?

𝗖𝗥𝗘𝗘𝗞 𝗧𝗥𝗘𝗞 – Lillån

🇸🇪Landskap: Jämtland
📍Koordinater: 63°24'22.5"N 13°01'11.5"E
🚩Läge: Sydöstra delen av Mullfjället, Åre
➖Längd: ca 6 km – uppför bäcken till Lillåstugan, ner via vandringsstigen
〰️Lutning: Varierande lutning
⏱Tidsåtgång: ca 4,5 h inkl energipaus och bad
🔺Svårighetsgrad: 1
Lillån känns som en lillasyster till Ullån som rinner intill. Men Lillån är en stor upplevelse. Omringad av trolsk skog slingrar den sig fram med böljande klippformationer, raviner, vattenfall och forsar. Med sina trappstegsformade stenblock och mjuka klipphällar är den en perfekt creektrekkingbäck där det går att hålla uppe tempot. Den är inte svår, den är bara helt underbar.
🪵Tillgänglighet: Lätt. Du parkerar i början på Trollvägen strax ovanför E14 och går vägen fram tills du skymtar en träbro mellan träden.
🔹Start: Vid träbron invid stigen. Se koordinaterna.
🔻Slut: Vi avslutade bäckvandringen precis innan ett fall och vandrade ut på myren mot Lillåstugan. Tillbaka tog vi stigen som slingrar sig utmed bäcken och hoppade ibland tillbaka ner i bäcken även på nedvägen.
🥾Utrustning: Vandringsskor eller trailskor och som alltid våtskor med i ryggsäcken. Glöm inte badkläder, för här kan man inte låta bli att sätta sig i någon av de forsande badgrytorna och känna det svala vattnet massera kroppen.
🌱Natur: Trolsk spännande skog, mjuka klippformationer, forsar, trappstegformade stenblock, raviner, gamla träbroar och vattenfall.
💦Bad: Låt kroppen få en naturlig vattenmassage i någon av de många badgrytorna längs vägen.
❗️Glöm inte att njuta, ta en paus och bara ta in den här magsikt vackra naturen med alla sinnen.
✨Bästa med Lillån: Allt – creektrekkingen, forsarna, naturen, klippformationerna. Lillån är både bedårande vacker och makalöst rolig att creektrekka!

30/12/2022

LILLÅN – BÄCKARNAS SKOGSRÅ

Det finns dagar som stannar. Som fyller kroppen med kraft bara genom att minnas dem. Bäckvandringen i Lillån är en sådan. Bildfragment från vår creektrekking här sitter fast innanför mina ögonlock. I de mörkaste vinterdagar behöver jag bara sluta ögonen för att se henne igen, hennes lekfulla forsar, smala ravinklyftor och böljande klipphällar. Hon är själva definitionen av vacker. Så nära Åres puls och ändå så tyst, undanskymd och orörd. Likt ett skogsrå lockar hon med skönhet, överraskar med branta bergskanter och dramatiska klippformationer. Bjuder in till sina smala raviner genom trappstegsliknande stenblock och leder oss fram till plötsliga vattenfall. Förförisk. Busig och bedårande vacker. Vi vandrar och hoppar i tysthet, fyllda av bruset från hennes forsar och skönheten som bara växer ju längre upp vi kommer.
⛰
Det var vid träbron, som kan skymtas mellan träden i slutet av Trollvägen strax ovanför E14, som vi klev i bäcken. Lillån sluter sig samman med Ullån en bit längre ned, men uppåt så sträcker sig Ullån rakt norrut, upp mot Ullådalen, medan Lillån viker mer åt nordost. Tillsammans bildar de ett V utmed Mullfjället sydöstra hörn.
🧇
Med siktet inställt på frasiga våfflor i Lillåstugan kliver vi ur bäcken när vi når det större vattenfallet i ravinen och sneddar över myren. Det är sankt och blött men vackert smyckat av ängsull. Tyvärr visar det sig att Lillåstugan har stängt men med solsken, lite medhavda smörgåsar och utsikt över Mullfjället och hjortronmyrar njuter vi av en stunds stillhet innan vi vandrar stigen nedåt igen. Lillån kan creektrekkas både uppför och nedför och hennes lekfullhet lockar oss ständigt tilllbaka till bäcken. Vi gör oss ingen brådska. Alla mina sinnen viskar samstämmigt att de vill stanna kvar. Fånga dagen till ända. Inte släppa taget om upplevelsen. I en pulserande badgryta sänker jag mig ner och låter det svala vattnet massera kroppen, kittla mig och fullända upplevelsen av Lillån, denna sinnenas skönhet.
💦
Nästa inlägg – filmen om Lillån
✨

Creektrekking

27/08/2023

23/08/2023

22/08/2023

18/08/2023

13/08/2023

12/08/2023

05/08/2023

11/04/2023

15/01/2023

08/01/2023

08/01/2023

30/12/2022

Adresse

Nettsted

Varslinger

Kontakt Bedriften

Snarveier

Del

Type