Eric Storvall Endurance

15/09/2026

70 km i veckan i snitt, varav 5 km i zon 3, 7 km i zon 4 och 5 km i zon 5. Alltså 18 km/vecka snabbare än 4:20 per kilometer. Inte mer än så.

12 september: 2:38:31.

Det som avgjorde var inte volymen. Det var tre principer.

1. Bygg kapaciteten innan du belastar den.
Farten byggdes först, uthålligheten i den sedan. Inte tvärtom.

2. Skydda kontinuiteten.
Jag höll mig frisk och skadefri genom hela perioden. Ingen träning är värd något om den inte går att upprepa nästa vecka.

3. Mät belastningen objektivt.
Höll koll med eget senbelastningsindex som jag utvecklat och kodat själv, i en egen app. Till skillnad från vanliga belastningsmått viktar det mekanisk kraft per steg i stället för tid och puls. Korta hårda pass syns, lugna långpass överskattas inte. Det gav mig underlag för när en vecka behövde dras ner, innan kroppen sa ifrån.

Samma tre principer gäller oavsett om målet är ett maraton eller hållbar prestation som ledare.

Bygg kapaciteten innan du belastar den.
Skydda kontinuiteten.
Mät belastningen objektivt i stället för att gissa.

Känslan ljuger när man är trött. Data säger till i tid.

(Och för en gångs skull startade jag i planerad fart.)

09/09/2026

Med Hans Ahola, 70+, i gymmet.

Han är fortfarande aktiv som företagsledare, och fortfarande i gymmet. Jag tror att de två sakerna hänger ihop mer än de flesta tror.

Kapacitet byggs långsamt och tappas snabbt. Det är därför jag jobbar med ledare som vill hålla i många år.

21/08/2026

Tillbaka efter semestern. Nu blir det nystart.

Det är vanligt att tänka så. Nytt projekt på kontoret, och ett nytt projekt med sig själv. Träningen ska igång igen, maten ska bli bättre, sömnen ska rätas upp.

Men mönstret upprepar sig. I våras var det brått före semestern. I somras ville man vila från allt, inklusive de goda vanorna. Nu ska hösten bli nystarten. Om den inte blir det så finns nyår, och efter nyår finns våren.

Det är alltid något.

Skillnaden ligger inte i disciplin, utan i om vanorna är ett projekt eller ett sätt att leva.

Ett projekt har en början och ett slut. Det kan pausas och startas om. Ett sätt att leva följer med till stugan, på affärsresan och genom en tung kvartalsrapport. Volymen varierar, men det upphör inte.

Tre saker skiljer dem åt.

🔋 Kostnad eller källa. Konkurrerar vanan med jobbet om samma energi blir ledighet en paus från allt. Ger den energi tillbaka blir mer ledig tid automatiskt mer av den.

📅 Kalendern eller du. Ligger vanan inklämd mellan två möten faller den när kalendern töms i juli.

🧭 Uppgift eller identitet. En vana som bockas av är en uppgift till. En vana som är en del av dig kräver ingen motivation, bara att den får plats.

Behovet av en nystart i augusti säger alltså mer om hur vanorna är byggda än om viljestyrkan. Behöver du en ny start varje halvår är problemet inte att du saknar disciplin. Det är att systemet bara fungerar när allt annat är lugnt. Och det är det nästan aldrig, inte ens på semestern.

💡 Lösningen är inte en bättre plan i augusti. Den är att sänka golvet. Bestäm vad som gäller under din sämsta vecka på året, inte din bästa. Sätt nivån så lågt att den håller genom alla tänkbara lägen. Bygg det så att det blir en livsstil, något du kan tänka dig att verkligen göra om och om igen. Då behöver du aldrig starta om.

25/06/2026

08/06/2026

Det pratas mycket om zon 2 nuförtiden. Eller är det bara min algoritm?

Några saker som ofta glöms bort:

🔹 Elitidrottare tränar inte bara mycket i zon 2. I många uthållighetsidrotter, till exempel längdskidåkning, tränar de faktiskt ännu mera i zon 1, alltså lugnare än zon 2. Det gäller när man använder den norska 5-zonsskalan som ofta används inom forskning och elitidrott.

🔹 Din pulsklocka vet inte exakt var din zon 2 går. Det finns flera sätt att definiera zon 2, och den förinställda zonen i klockan kan ibland vara ganska långt från verkligheten.

🔹 Om du bara tränar två konditionspass i veckan är det inte säkert att mera zon 2 ger den största träningseffekten. Intervaller och annan träning med högre intensitet kan vara minst lika viktiga.

Min slutsats?

Zon 2 är ett bra verktyg.

Men jag tycker att fokus på zon 2 ibland blir oproportionerligt stort.

De bästa tränarna jag har träffat har sällan pratat mest om zoner.

De har pratat mest om att hitta rätt träning för rätt person vid rätt tidpunkt.

Referens: Sandbakk Ø. m.fl. (2025), Best-Practice Training Characteristics Within Olympic Endurance Sports as Described by Norwegian World-Class Coaches.

27/05/2026

Många människor är väldigt resultatfokuserade 🎯

Problemet är att resultat ofta påverkas av fler saker än vi kan kontrollera.

Man kan ha som mål att:
• gå ner 10 kg
• springa maraton under 4h 🏃
• omsätta 1 miljon 💰
• nå en viss VO2max 📈

Men resultat påverkas också av:
• sömn 😴
• stress
• skador
• genetik
• livssituation
• konkurrens
• tur och otur

Därför kan man göra “allt rätt” och ändå inte nå exakt resultat.

Forskning inom psykologi och idrottspsykologi visar att resultatmål kan öka motivation, men att processmål ofta fungerar bättre för långsiktig prestation och beteendeförändring. (1)(2)

Resultatmål handlar om utfallet:
• vinna loppet 🏅
• bli marknadsledare

Prestationsmål handlar om den egna prestationen:
• springa på en viss tid
• förbättra sitt testresultat 📊

Processmål handlar om beteenden:
• föja planen 📅
• sova i tid
• träna regelbundet
• nyckelbeteenden som man bestämt som 🔋

Studier visar att processfokus ofta:
• minskar stress
• förbättrar koncentration
• ökar kontinuitet över tid 📈 (1)(2)

Det här syns även inom idrott.

Ingen kan kontrollera exakt placering i ett lopp.

Men man kan kontrollera:
• träningen
• återhämtningen
• förberedelserna

Själv har jag märkt samma sak hos både klienter och mig själv.

Det är lätt att bli fixerad vid resultatet.

Men ofta bättre att fråga:
“Vad behöver jag göra regelbundet för att öka sannolikheten att hamna där jag vill?” 💭

19/05/2026

Trötthet från en ohållbar totalbelastning märks ofta först under ett träningspass.

Inte alltid på jobbet.

Där kan många fortsätta prestera ganska länge trots att återhämtningen egentligen är för dålig.

Men kroppen brukar avslöja situationen tidigare.

🏃 Rundan man brukar springa känns längre.
📉 Tempot sjunker.
📈 Pulsen är högre än normalt.
🏋️ Vikterna känns tyngre.
😴 Ibland orkar man inte ens ta sig ut.

Ofta handlar det inte om dålig disciplin eller att man “tappat formen”.

Utan om för hög totalbelastning.

Alltså summan av allt kroppen behöver återhämta sig från:

• Träning
• Arbete
• Sömnbrist
• Stress
• Mental belastning
• Resor
• Konflikter
• För lite återhämtning över tid

Fysiologin bryr sig inte särskilt mycket om var belastningen kommer ifrån. Kroppen summerar allt.

Själv var jag ute och sprang i morse. Det gick lätt. Bra känsla, låg vilopuls och stabil HRV 📊

Så såg det inte ut för en tid sedan. Då var också totalbelastningen i livet en helt annan.

Det intressanta är hur tydligt detta ofta korrelerar med hur mycket energi och mental skärpa jag har under resten av dagen också.

Det är en av anledningarna till att jag tycker träning är ett så bra feedbacksystem. Kroppen är svårare att lura där.

Har ni upplevt samma sak?

29/04/2026

Jag är inte så bra i form som jag en gång var, det är svårt men viktigt att acceptera🎯

Att acceptera att man inte är så bra som man skulle vilja vara. Det är steg 1 för att sluta ljuga för sig själv och faktiskt börja bli bättre igen. För då går att göra framsteg.

De senaste veckorna har jag kommit igång igen med löpningen. Det är roligt, jag är tacksam för att kunna springa igen. Men oj vad det går tungt! Kan inte hålla den fart jag vill. Blir trött i benen vid 50% av den mängd jag klarade av förra året.

Orsaken är inte svår att hitta. 👇

Efter ett ganska långt uppehåll sprang jag Veteran-EM i maraton i 35-årsklassen i september. Tog en bronsmedalj, men kände under loppet att kroppen inte riktigt höll. Så gick det, jag tog en lång paus.

Sen i kombination med detta. Många nätter med dålig sömn, inte avsiktligt men en biprodukt av småbarn. 👶 Och ett par förkylningar. Senast för bara några veckor sedan.

Nu vill jag förstås tro att jag fortfarande är en 33-minuterslöpare på 10 km. Och träna som om jag vore det. Men det skulle bara leda till nya skador.

Istället behöver jag säga det högt: Jag är just nu kanske en 37-39 minuterslöpare på 10 km som är ovan med löpning och tål lite träning. Jag har mycket annat vid sidan om, självvalt, som begränsar återhämtningen. Därför bör jag leva därefter. Bygga upp mig ett steg i taget. Bygga upp livsstilen för att återfå återhämtningen så bra som det går. Så kanske jag om ett tag är där jag vill vara igen. 📈

Varför är det så svårt att acceptera nuläget och faktiskt göra rätt saker?
Det här kan relateras till så många områden. Att leva i en fantasivärld och överskatta sin förmåga gör att man faktiskt aldrig kommer framåt.

Känner du igen dig?

05/02/2026

Fysisk uthållighet som konkurrensfördel i näringslivet – är det möjligt? 🧠🏃‍♂️

Ja, det är det.

Jag har skrivit en artikel om Staffan Asplund, företagsledare som använder strukturerad uthållighetsträning och sunda levnadsvanor som verktyg för mer energi, bättre fokus och ökad kreativitet i arbetet.

Maratonlöpning blev inte ett mål i sig, utan ett sätt att skapa marginaler i både kropp och beslutsfattande. 📈

👉 Läs hela artikeln här (länk i kommentaren)

10/10/2025

💡30.10 kl 19. Lägg in tiden i kalendern och kom och lyssna på min föreläsning 😊

1000 km på 30 dagar i öknen. Föreläsning med Eric Storvall to 30.10 kl. 19.00-20.30 i Sursik skolas auditorium. En fascinerande och inspirerande föreläsning om Erics projekt vintern 2024 i Abu Dhabi, om äventyret bakom kulisserna, kulturkrockar, om teambuilding, kommunikation och ledarskap. Tips som du själv kan använda dig av i ditt arbesliv, träning och privat. Anmäl dig senast 23.10 via https://mi.pedersore.fi/sok-och-anmal-dig-till-kurser/visa/4768-000102-1000-km-pa-30-dagar-i-oknen eller tel. 06-7850 275 el. 06-7850 274.