29/08/2026
Jag sitter och läser Arash Gilan bok 404: människan saknas. Den fysiska inbundna varianten.
Efter en jobbvecka i Oslo och Köpenhamn behöver jag annat. En vecka med flera ”brain heavy days” som en talare på ett event pratade om. Det har pratats AI såklart. Longevity. All tech vi kan använda för att må bättre, bli mer produktiva, effektiva..
Och jag tar med med mötena.
Kramarna.
Samtalen.
Och kopplar det till det Arash skriver
”404 handlar inte om att uppgradera människan. Den handlar om att återvända till henne. Inte bakåt, till någon romantiserad forntid. Utan inåt. Till det som alltid funnits där – under teknikens lager, under effektivitetens krav, under alla försök att bli något annat än det vi redan är. Människa. Ändlig. Sårbar. Brusten. Dyrbar. Perfekt imperfekt och hel.
Därför vill jag inte längre bli uppgraderad. Jag vill bli mer människa, inte mindre. Jag vill inte fly kroppen. Jag vill bebo den – varje smärta, varje längtan, varje morgon då den bär mig trots allt.”
Så jag går ut i skogen med idag. Och landar, lyssnar och känner..
SOUND by Inner Strength
