08/09/2025
Träningsdagarna inför GSP Göteborgs Stora Pris
Efter avåkningen i finalen i Klippan förra söndagen, tog vi nya tag och tränade i Göteborg på tisdagen. Det kändes väldigt bra. William hängde på de övriga som tränade även om de inte var så många, men det var flera hemmaåkare och flera i den absoluta toppen.
Träning igen på torsdagen och då började vi inse att William ligger 0.6s efter toppen. William blev frånåkt och omkörd av många. Vi tänkte att det berodde på motorn och går över på race-motorn de två sista heaten, men tiderna blev inte bättre. När vi körde sista heatet för dagen, kändes det inte alls bra. Detta var sista träningen inför tävlingen på söndag. Vi förstod inte alls vad som var fel. Vi skickade ”HJÄLP” till underbara Jonas, som guidade oss med inställningarna. Solen började gå ner, det mörknade fort, men det var ett heat kvar och vi började meka med karten. Samtidigt som vi började, insåg vi att J60 körde ut och vi förstod att vi aldrig skulle hinna. Vi ville så gärna testa inställningarna innan race-dagen. Vi fick ändå ihop allt och sprang ut till start grid, men då var passet över. Vi frågade träningsledaren om vi fick köra ett heat till efter storkartarna. Det fick vi, men mörkret gjorde det riktigt svårt. Vi sprang och bytte visir på hjälmen till ett genomskinligt så att William kunde se lite bättre. Banan började bli kall och hal och däcken var inte de bästa, men vi gjorde ett försök. Ensam på banan körde William iväg. Det var så mörkt så jag såg inte ens till andra sidan, men William dundrade på. Han körde bra och karten verkade må mycket bättre. Efteråt berättade han att han knappt såg någonting. Han bländades av bilarna på parkeringen och sin egen laptimer. I vissa fall körde han på muskelminne berättade han. Han toppade på 95 km/h och medelhastighet över 70 km/h i mörkret. Vilken fighter. Vi lämnade banan i beckmörker med en skön positiv känsla.