Ronja, mitt liv som fiskehund

04/09/2026

🐾 RONJAS DAGBOK 🐾

Sorry att det var länge sedan jag skrev, men alltså… jag har faktiskt haft fullt upp. Det är ett heltidsjobb att vara unghund. Särskilt när man dessutom måste hålla koll på matte och husse.

Matte har varit borta jättemycket på sista tiden, men NU är hon hemma igen. Äntligen. Någon måste ju serva mig.

Förra veckan var jag och min kompis Sonnie och lyssnade på musik. Sonnie är min grannhund och en äldre dam. Hon får ALLTID gå lös.

ALLTID.

Jag får tydligen inte det.

Varför? Ingen aning.

Diskriminering mot unga hundar, tror jag.

Men när vi gick genom skogen bort mot Laxön fick faktiskt jag också gå lös. Och jag vill bara påpeka att jag skötte mig EXEMPLARISKT.

Jag gick fint.

Jag höll koll på matte.

Jag var hur duktig som helst.

Matte måste ha tänkt:
”Wow, vilken otroligt väluppfostrad hund jag har.”

Och det hade hon helt rätt i.

Sedan gick vi hemåt.

Och då kom vi fram till en liten väg.

Och där såg jag den.

HÄSTHAGEN.

Jag tänkte:
”Ronja, nu har du en chans i livet. Ta den.”

Så det gjorde jag.

JÄKLAR VAD JAG SPRANG! 😂

Jag sprang överallt. Fram och tillbaka. Runt och runt. Fortare än vinden.

Matte ropade.

Leif ropade.

Ulrika ropade.

Jag hörde ingenting.

Eller… okej.

Kanske hörde jag lite.

Men när man springer så där fort måste man faktiskt koncentrera sig.

Sonnie stod nog mest och tittade på mig och tänkte:
”Ungdomar…”

Hon är ju gammal och förståndig.

Jag sprang tills benen nästan trillade av.

Sedan kom matte och hämtade mig.

Hon såg inte riktigt lika stolt ut längre.

Märkligt.

Sonnie sov dessutom över hos oss en natt.

Och vet ni vad?

HON fick sova i mattes och husses säng.

Jag fick sova i MIN säng.

Jag protesterade naturligtvis.

Men matte sa att Sonnie fick göra det för att hon är gammal.

Okej då.

Man ska respektera äldre.

Men jag tänker komma ihåg det här när JAG blir gammal.

Då ska jag ha hela sängen.

Förra helgen kom mattes brorsa och syrra på besök och de skulle äta surströmming.

Alltså…

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MÄNNISKOR?

Det luktade ju som något man normalt skulle gräva ner.

Men de hade kräftor också.

Och matte gjorde en kräftpaj.

Den luktade betydligt bättre.

Så jag tänkte att jag borde provsmaka den.

För säkerhets skull.

Man kan ju inte bjuda gäster på vad som helst.

Så jag åt upp den.

Matte och husse blev SKITSURA.

”RONJA! DEN VAR TILL GÄSTERNA!”

Men herregud.

Otack är världens lön.

Här ställer man upp som kvalitetskontrollant och får bara skäll.

Jag kan i alla fall meddela att kräftpajen var:

⭐⭐⭐⭐⭐

Fem tassar av fem.

Idag bakade matte äppelpaj.

Matte och husse tog varsin liten smakbit.

Sedan tog jag också en.

Min var kanske något större.

Eller okej.

Betydligt större.

Men om man ska bedöma en paj ordentligt räcker det faktiskt inte med en liten smakbit.

Då blev de sura IGEN.

Matte sa:

”Om du blir dålig i magen i natt tänker jag INTE gå ut med dig. Då får du göra dina behov på tomten!”

Jaha.

Lycka till med den planen, matte.

Jag vet nämligen EXAKT hur man får matte att gå ut.

Steg 1:
Sätt dig framför henne.

Steg 2:
Lägg huvudet lite på sned.

Steg 3:
Titta henne djupt i ögonen.

Steg 4:
Gny lite försiktigt.

”Mmmm… mmmm…”

Klart.

Kopplet kommer fram.

Dörren öppnas.

Promenad.

Varje gång.

Matte tror att hon uppfostrar mig.

Gulligt. 😂

Kram från Ronja 🐶❤️

Unghund, pajexpert, hästhage-sprinter och specialist på att manipulera människor.

13/07/2026

Hej hej! Ronja här! 🐾

Nu har jag varit hemma med matte i en hel vecka. Alltså… det är faktiskt ganska mysigt. Men vet ni vad som är ÄNNU mysigare? Att få vara hemma med husse och springa lös på MIN gård! Jag måste ju hålla koll på allt. Ekorrar, fåglar, grannar… ni vet, viktiga saker.

I veckan hade vi kalas också. Husse fyllde jätte, jätte, jätte, jätte, JÄTTEMÅNGA år! 🥳 Då kom grannarna hit och firade honom. Fast jag är rätt säker på att de egentligen kom för att träffa mig.

Alla klappade mig, sa att jag var så fin och så duktig. Jag tog emot all uppmärksamhet med största ödmjukhet… eller okej då, jag gick ett extra varv så att ingen skulle missa att klappa mig en gång till. Man måste ju bjuda lite på sig själv! Och jag är faktiskt väldigt snäll också.

Men sedan hände något mycket märkligt.

I lördags, mitt i natten, STÄNGDE matte in mig i sovrummet!

Jag hörde att Helene kom med en liten springer spaniel-valp. En pytteliten lurvboll. Och jag fick inte ens säga hej!

Matte mumlade något om att han inte var färdigvaccinerad. Jaha? Jag tänkte att jag kunde hälsa lite försiktigt. Kanske bara nosa… lite… pyttelite…

Så jag protesterade. Högljutt. Jag pep, gnydde och använde hela mitt ljudbibliotek. Till slt gav matte upp och släppte ut mig – men bara till köket.

Och vet ni vad?

Jag skötte mig exemplariskt! Jag låg hur lugnt som helst och tittade på den lilla parveln. Inte ett bus, inte ett hopp, inte ens ett försök att pussa honom.

Fast det var lite orättvist att han fick ligga i MIN gamla valphage.

“Du är för stor nu”, sa matte.

Jaha… det är väl sant då. Han får väl låna den tills han växer i sina öron.

Och mellan oss… den där lilla lurvbollen var faktiskt ganska söt. Nästan så söt att jag glömde bort att vara avundsjuk.

Men kom ihåg en sak…

Jag har också varit så där liten en gång.

Nu är jag bara större, klokare… och fortfarande världens sötaste, om ni frågar mig.

Voff, svansvift och puss på nosen! 🐾❤️

/ Ronja

07/07/2026

Äntligen kan jag kalla mig för en riktig fiskehund! 🐾🎣

Hej allihop! Ronja här.

Nu har jag äntligen fått göra debut som officiell fiskehund. Jag har väntat länge på den här chansen, eftersom matte av någon märklig anledning påstår att jag är “lite busig” och “inte alltid lyssnar”. Jag har ingen aning om vad hon pratar om. Jag hör alldeles utmärkt. Jag väljer bara ibland att fundera en stund innan jag lyder…

Matte var faktiskt ganska nervös innan vi skulle åka till Jämtland. Hon trodde tydligen att jag inte skulle sköta mig. Lite oförskämt, om ni frågar mig.

Egentligen hade jag kunnat bo hemma också. Mats, Eva-Lena, Leif, Ulrika och Marcel brukar ta hand om mig och det går hur bra som helst. Men matte har varit borta mycket i vår och ville inte belasta dem ännu mer. Så den här gången fick jag följa med!

Vi bodde i husvagn. Vilken grej! Jag älskade det direkt. Matte och jag åkte upp några dagar i förväg för att förbereda fiskehelgen. En dag följde jag med Dan Smedman och matte ut för att reka fiskesträckorna. Jag fick springa lös hela vägen från bilen ner till ån. Jag var så lycklig! Och vet ni vad? När matte ropade kom jag direkt. Precis som jag alltid gör… nästan.

På fredagen kom alla tjejer. Vi satt ute i “ladan” och åt middag. Jag låg så fint bredvid matte och gjorde mitt viktigaste jobb – såg bedårande ut. Det belönades med en liten smakbit. Helt rättvist, tycker jag.

På lördagsmorgonen tog matte och jag en lång promenad innan vi träffade tjejerna. Sedan hade matte kastträning och därefter åkte vi till ån. Jag fick vara lös hela dagen. Alla tjejer tyckte att jag var så lugn, snäll och fin. Så nu hoppas jag att någon kan förklara för matte varför hon envisas med att kalla mig busig. Jag övervakade hela gruppen mycket professionellt och hade dessutom ständig koll på var matte befann sig.

När matte gick ut i vattnet för att hjälpa tjejerna med kasttekniken tänkte jag förstås hjälpa till. Jag är ju ändå assisterande instruktör nu. Men nej då… “Stanna där, Ronja!” sa matte. Märkligt. Hon verkar inte riktigt förstå hur värdefull min expertis är.

Efter fisket åkte vi och duschade. Både matte och jag. Hon påstod att jag var lerig. Jag föredrar uttrycket naturligt kamouflerad.

På kvällen gick vi till byns pub. Ja, jag fick följa med in! Förmodligen för att jag är så söt. Efter en hel dags arbete med att hålla ordning på tjejerna var jag fullständigt slut. Jag kröp in under bordet och somnade medan människorna satt och pratade. De höll dessutom på till mitt i natten! Hur orkar de? När vi äntligen kom tillbaka till husvagnen hoppade jag direkt upp i sängen och somnade på två sekunder.

Söndagen bjöd på regn och kyla. Jag fick ha regnkläder. Inte mitt mest eleganta mode, men vad gör man inte? Matte frös också, så vi var ganska överens om att vädret kunde ha varit bättre. Jag låg mest i vindskyddet och vilade mellan mina viktiga arbetsuppgifter. Fast när det blev lunch vaknade jag blixtsnabbt. Lite pasta från matte tackar man ju inte nej till.

När helgen var slt var matte så trött att vi stannade en natt extra i husvagnen innan vi åkte hem på måndagen.

Gissa om det var skönt att träffa husse igen! Men jag måste ändå säga att jag är väldigt stolt över mig själv.

Nu har jag bevisat en gång för alla att jag inte bara är söt.

Jag är Ronja – certifierad fiskehund, mattes livvakt, lunchkontrollant, lerexpert och världens sötaste assisterande flugfiskeinstruktör 🐾🎣❤️

27/05/2026

Hej, det är Ronja här. 🐾

Ojojoj, vilken vecka jag har haft! Det är verkligen inte lätt att vara en upptagen unghund med fullspäckat schema. 😅

Förra veckan skulle husse åka hela vägen till Uppsala och opereras (vad nu människor håller på med egentligen 🤷🏼‍♀️). Eftersom matte skulle köra honom i ottan, och jag som bekant är en hund med tydliga rutiner och stark kärlek till sovmorgon, blev jag incheckad på mitt lyxdagis hos Mats och Eva-Lena.

Och WOW vilket ställe! Jag fick sova läääänge, ligga och filosofera, vara ute i trädgården nästan hela dagen och till och med åka till havet på långpromenad. Rena spa-vistelsen! Matte passade dessutom på att lämna mina trosor där… ja, ni hörde rätt. Eftersom jag tydligen är en stor dam nu och löper. Väldigt privat information att dela tycker jag. 🙄

Jag fick stanna TVÅ nätter! TVÅ! Himmelriket! Jag låg på altanen och spanade på hästarna som gick och betade på andra sidan vägen, höll koll på omgivningen och levde mitt bästa liv.

Sen kom matte och husse hem igen från Uppsala. Kul och så… men tydligen får jag inte kasta mig på husse som vanligt. “Var försiktig Ronja!” Jaha? Hur ska man annars visa kärlek? En artig nick?

På lördagen kom Leo för att hjälpa matte med mat och fika till hennes flugfiskekurs. Och tydligen för att “passa mig”. Ursäkta?? Jag är snart vuxen kvinna. Jag behöver inte passning. Jag är självständig. (Förutom när någon öppnar ostförpackningar.)

Jag skötte mig exemplariskt.

På måndagen klippte Leo gräset och jag lyckades få superfina gröna tassar. Det såg ut som jag hade nya sneakers. Väldigt trendigt faktiskt. 💚

Igår stack matte iväg igen på någon “Tjejfiskekväll” på. Orsa fsikecenter. Ursäkta, men HALLÅ? Jag är tjej. Jag gillar fiske. Jag är bokstavligen en fiskehund. Hur gick urvalet till där?!

Men okej… jag fick hänga hos mina extrapersoner hela dagen tills Mats följde hem mig på kvällspromenaden. Jag var jätteduktig och gick faktiskt och lade mig utan att terrorisera husse.

Sen kom matte hem mitt i natten och väckte mig (okej, jag råkade vara vaken och väntade). Hon berättade att hon träffat sin gamla kompis Berit Bergquist Delin som hon inte sett på typ 50 år.

FEMTIO ÅR?!

Hur gammal är matte egentligen? 100? 147? Är hon från stenåldern?

Och imorgon ska hon bort heeeeela dagen igen, så då blir det lyxdagis hos Mats och Eva-Lena.

Livet är faktiskt ganska bra ändå.

🐾 / Ronja, stor dam och trendsättare (gröna sneakers)👟

04/05/2026

Loggbok av: Ronja (Världsmästare i vift)

Matte har varit borta i en hel EVIGHET. Alltså, jag räknade i hundår och det är ungefär tre decennier. Men jag har hållit ställningarna här hemma. Det har varit rena rama internationella utbytet!

Mitt nya, kontinentala jag
Husse skötte morgonrundan (lite sömnig men godkänd), sen kom Mats och Eva-Lena på lunchen. Men på kvällen? Då blev jag ”multikulturell”. Marcel tog ut mig, så nu pratar jag flytande engelska. ”Sit” och ”Stay”Please, jag svarar numera bara på ”Good girl” och förväntar mig att min leverpastej serveras med en touch av finess.

Sista april – En succé (tycker jag)
Vi var och kollade på den där stora brasan. Jag var exemplarisk. Jag satt där som en liten staty av perfektion, lekte ”följa John” med Sonnie och Nala.

Höjdpunkten:
På vägen hem hände det bästa som kan hända en hund med en virrig husse. Han glömde kopplet! Jag kände frihetsvinden i pälsen och insåg direkt mitt kall i livet: ”Katt-tränare.”

”Leken”: Jaga katten" (Väldigt populär, 10/10 tassar).
Husses roll:Han stod i bakgrunden och höll på med någon slags högljudd sångövning. Han skrek, tjöt och visslade. Jag tänkte: ”Gud vad han hejar på mig, vad duktig jag är!" så jag sprang lite fortare.

Slutet: Katten var en dålig förlorare och klättrade upp i ett träd. Tråkigt. När jag lufsade tillbaka till husse var han röd i ansiktet och jättearg? Fattar ingenting. Jag bjöd ju bara på lite gratis motion?

Den stora återkomsten
Men så... äntligen! Dörren öppnas och där står hon. MATTE!
Jag trodde min svans skulle lossna och flyga iväg som en helikopter. Och vet ni vad det första hon gjorde var? Innan hon ens hunnit packa upp doften av "Borta", så tog hon ut mig på promenad.

Gissa om jag var glad? Jag studsade så högt att jag nästan såg vad grannen äter till middag. Nu är ordningen återställd. Matte är hemma, jag är ett språkgeni och katten sitter förmodligen kvar i trädet än.

Puss och slick, Ronja

24/03/2026

Hej dagboken! 🐾

Idag började dagen lite märkligt. Matte är fortfarande snorig och seg (hon låter som en gammal traktor när hon andas), så jag och ankan fick helt enkelt ta ansvar. Vi vallade ut henne på en kort promenad runt ön. Alltså… vi gick ju fint, men matte gick mest och hostade. Och vet du vad? Jag hann inte ens bajsa!! Katastrof.

MEN! Sen hände något fantastiskt. Eva-Lena kom! 😍
Jag blev SÅ glad att jag gjorde mitt bästa: hoppade, snurrade, sprang åt alla håll samtidigt och typ exploderade av lycka. Jag tog såklart med min gula boll, för man vet ju aldrig när det blir bollfest.

Sen gick jag och Eva-Lena på en LÅÅÅÅNG promenad. Hon sa att det blåste iskallt… men jag kände ingenting. Hallå? Jag har ju världens krulligaste, fluffigaste superpäls. Jag är typ som en vandrande varmkorv.

På promenaden fick jag nosa hur mycket jag ville (drömmen!!), jag hann ÄNTLIGEN bajsa 💩 (viktigt!), och jag hittade en helt perfekt pinne. Alltså, den var så fin att jag bar den hela vägen hem. Jag är ganska säker på att det är dagens bästa fynd.

Sen… gick Eva-Lena hem. 😢
Jag stod i fönstret och tittade efter henne jättelänge. Matte sa att jag inte skulle nosa på rutan för den blir smutsig… men alltså… ibland måste man ju välja: lyda eller leva sitt bästa liv.

Jag valde det senare.

/ Ronja

22/03/2026

Hej bloggen! (eller vad det nu heter när man skriver på dator…)

Nu var det jättelänge sedan jag skrev. Alltså verkligen jättelänge. Men det är inte mitt fel! Matte har suttit vid datorn exakt hela tiden. Hon säger saker som “bokslut”, “revisor”, “mässplanering” och “bokföring”. Jag vet inte vad det är, men det låter som extremt tråkiga saker som absolut inte involverar bollar.

Och så pratar hon om “årsmötespapper”. Alltså hur många papper kan man behöva egentligen? Jag hade klarat mig med ett – och det hade jag tuggat sönder på tre sekunder.

MEN! Idag hände något fantastiskt.

Jag fick låna datorn.

Och vet ni vad mer? Matte är förkyld och kan inte prata. FATTAR NI?!
Det betyder att hon inte kan säga:
“Ronja, nej!”
“Ronja, sluta!”
“RONJA!!”

Det här är typ den bästa dagen i mitt liv. Jag kan göra hur mycket bus som helst. Jag har redan testat:
• Springa fram och tillbaka i soffan (snabbt!)
• Bära runt på skor (utan att bli stoppad!)
• Smyga med saker jag absolut inte får ha (väldigt roligt!)

Yiiiippiii!!!

Eftersom matte har varit borta två helger (helt oacceptabelt enligt mig) så har jag i alla fall fått leka massor med Sune. Och så har jag gått långa promenader med Mats och Eva-Lena. Och med min kompis Sonnie!

Fast… Sonnie är lite konstig.

Hon tycker att jag är en busunge. Bara för att hon är en fin dam som springer efter stora pinnar som hennes husse kastar. Alltså stora pinnar?! Varför?!

Bollar är ju mycket bättre.

Jag har alltid med mig min gula boll när jag är ute. ALLTID. Man vet ju aldrig när någon vill kasta. Idag tog jag dessutom med min långa anka. Den är också bra. Lite svårare att bära snyggt bara.

Och nu till något väldigt orättvist:

Jag måste gå kopplad.
Till och med på ön!!

Matte säger att “alla hundar måste vara kopplade från 1 mars”. Och tydligen gäller det EXTRA mycket för hundar som “inte kommer på inkallning”.

Alltså… ursäkta?!

Jag kommer visst när hon ropar.
Men… jag kanske inte kommer direkt.
Eller… jag kanske tar en liten omväg.
Eller… jag kanske måste nosa klart först.
Eller… springa lite till.
Eller… hitta pinne.
Eller… jaga boll.

Men SEN kommer jag.

Det räknas.

Nu måste jag sluta skriva, jag hör att matte hostar…
Bäst att passa på att göra lite mer bus innan hon får tillbaka rösten.

/Ronja – professionell busunge och boll-expert 🐾

14/02/2026

18/01/2026

Oj oj oj, det var visst evigheter sedan jag skrev. Men hallå – jag är ju en upptagen unghund med fullt schema!

Det har hänt massor i mitt liv. Först och främst: SNÖ. Supermycket snö. Så mycket snö att hela jag förvandlades till ett vandrande vitt bollhav. Jag busade, rullade, hoppade och attackerade snödrivor som om de hade förolämpat mig personligen.

Problemet? Kyla. Mina tassar var inte imponerade. De frös. De protesterade. Men då klev matte in som den hjälte hon är och köpte nya varma, vattentäta sockor till mig. Nu ser jag kanske ut som en hund med stora svarta tassar – men jag fryser inte. Vinst!

Sen hände det där mystiska som kallas tö. Plötsligt blev snön till gegga. Matte säger att det är “jobbigt” eftersom det blir smuts i min päls. Jag förstår inte problemet. Smuts är ju bara naturens parfym?

Matte har varit borta några dagar (MYCKET suspekt), men jag led absolut inte. Jag fick istället gå långpromenader med Leif och Sonnie, och med Mats och Eva-Lena. Alltså hallå – vilken lyx! Jag har det så himla bra som har så många människor som tycker om mig. Det är nästan så jag blir rörd. Nästan.

Idag då. Vilken dag! En riktig toppendag. Jag och matte träffade Polly och Sune. Och Sune… ja, vad ska jag säga. Riktigt snygg kille. Mycket tass-appeal där. De följde med hem och vi busade i snön som om morgondagen var inställd.

Efter ett tag sa matte:
“Nu börjar ni bli trötta så ni får nog sluta busa innan ni blir ovänner.”

Va?! Jag var inte ens i närheten av färdigbusad och absolut inte trött. Men okej då.

När vi kom in däckade jag direkt. Inte för att jag var trött. Absolut inte. Jag la mig ner och somnade med flit. För att jag ville. Punkt.

/ Ronja

22/12/2025

Hej. Det är jag, Ronja. Unghund. Mycket tålmodig (enligt mig själv).

Nu säger matte att det är dan före dan före dopparedan.
Jag vet inte exakt vad det betyder, men det låter misstänkt som
inte-nu-fast-snart-fast-inte-nu.

Matte säger också att jag inte får öppna paketen än.
DÅ HAR JAG EN FRÅGA.
Varför. Ligger. De. Under. Granen???

Man lägger inte saker på golvet om de inte är till för att öppnas, luktas på, petas på och eventuellt bäras iväg till soffan. Det vet alla. Även katter (och de är inte kloka).

Matte säger “vänta lite, Ronja”.
MEN JAG HAR JU REDAN VÄNTAT JÄTTELÄNGE.
Alltså sedan imorse. Minst.

Om det är paket till mig (vilket det är, annars är detta ett mycket konstigt upplägg) så borde jag få dem nu. Annars kan jag tänka mig att hjälpa till genom att öppna dem försiktigt. Med tänderna. Snabbt.

Nu ska jag lägga mig bredvid granen och vakta paketen så länge.
Man vet aldrig vad de hittar på när man inte tittar.

Slut på meddelandet.
Ronja 🐶
(som inte alls har bråttom, men ändå lite)